Längtar tills våra "föräldrakurser". Har anmält oss till: Prepared Childbirth classes och Newvorn Care classes, eftersom jag anser att de är de kurserna vi kommer ha mest nytta av.
När jag läser runt på bloggar så blir jag många gånger rörd av hur omtänksamma era män/sambos är. Önskar min man varit likadan. Men det känns som om han inte är ett dugg intresserad av att lära sig något, och shoppa till bebisen....ja det har bara jag gjort. Han sa dessutom häromdagen att han inte läst något om förlossningen, eftersom han litar på att jag kan allt och kommer säga till honom vad han ska göra!!?? Som om inte jag har nog med saker att tänka på just där och då... Har tänkt mer på detta och idag har jag slått i böcker och markerat avsnitt som han bara SKA läsa. Ska prata med honom när han kommer hem och förklara att det blir en trygghet för mig också om han vet vad som kommer hända under en förlossning...både det goda och det onda ;)
Jag vet att han längtar lika mycket som jag gör efter detta barn och ser fram emot det. Men jag tror inte han är riktigt medveten om vilken omställning det blir. Jag känner bara att jag vill inte vara den enda som har förberett mig och läst på innan bebisen kommer, därför tror jag att dessa kurser är bra.
Har funderat varför han verkar vara så "ointresserad" och det gör mig ganska ledsen och upprörd, men när jag försöker ta upp det blir han arg och tycker jag anklagar honom. Som sagt så vet jag att han önskar och längtar lika mycket som jag efter detta, men varför visar han det då inte mer?
Hur är det hemma hos er? Ställer även frågan till er som står inför IVF, eftersom min man redan då inte läste direkt mycket om detta (utan frågade och litade på min kunskap).
Lite flummigt skrivet kanske, men jag hoppas ni förstår lite av det.
Jag tror att kurser är ett bra sätt att få männen mer insatta. Jag känner lite som du, att jag är ensam om att läsa och förbereda mig. Därför var föräldrautbildningen och profylaxkursen vi gick jättebra. Då är det någon annan som berättar och inte en tjatig gravid partner. :-) Tyvärr känner jag nu att resten är upp till mig igen. Det är ju jag som ska föda säger min man. Jag måste berätta hur jag vill ha det, och det är inte alltid lätt. Tycker att han borde ha någon önskan också. Och alla inköp är upp till mig. Vilket inte är så kul i längden. Men jag tror att det grundar sig i att de inte har tagit till sig vilken förändring det kommer att bli. De tänker att det ordnar dig, och det går inte riktigt ihop med min planeringspersonlighet. Jag vill gärna ha koll. Köpa hem sånt som jag tror att vi kommer ha användning av i början.
SvaraRaderaDu är inte ensam. Även om det känns som att alla andras män är världens mest engagerade.
Jag tror att männen har lite svårare att ta till sig allt. Jag tänker att vi lever ju med denna minimänniska i oss och följer alla förändringar dagligen. Det blir ju mer påtagligt för oss än för dem. Jag tror absolut att kurser är ett bra sätt att bli mer insatt för männen, att de kan få en annan förståelse när det kommer från någon annan och inte från partnern! =)
SvaraRaderaEn klen tröst kanske, men min man är likadan! Han vill inte ens gå på något föräldrargruppmöte. :(
SvaraRaderaDu är inte ensam.
KRAM
Tack för stödet! Skönt att veta att man inte är ensam om dessa tankar. Jag antar att männen (kanske inte alla), har lite svårare att ta till sig att det kommer bli en stor förändring. Det kommer säkert sen när bebisen är född :)
SvaraRaderaKramar till er!!