Snart så....

Kontaktade kliniken idag och dag 21 ska jag tydligen börja någon behandling...vad det nu kan vara....  Men först ska jag dit på ett besök för mer information och svar på alla prover vi tog (mest nyfiken på tyroideaproverna...). Samtidigt som jag är lite ledsen att det behövde gå så här långt, så är jag ivrig att komma igång...och väldigt glad att det finns den här hjälpen att få :)     Hoppas nu bara på det bästa!!

Yoga

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och köpt en video med yoga (nybörjarvideo) för att få ner min stress lite. Kan nog vara bra inför kommande IVF-försök. Har hört mycket gott om det så det är ju värt ett försök   ;)
Är lite sugen på att testa zonterapi också....

Öppen eller privat?

Jag har valt att vara ganska öppen med våran utredning och vårt kämpande. De flesta på mitt jobb och många av mina vänner vet att vi håller på med detta. Jag går inte omkring och pratar så mycket om det men frågar någon så svarar jag gärna eftersom jag tycker det är viktigt att lyfta fram detta. Det är faktiskt inte så enkelt för alla att "skaffa barn" (även om jag ofta får höra kommentarer som "det räckte med att min man skakade kalsongerna framför mig så....bla bla bla ....). Jag är glad att det har börjat lyftas fram mer i medier nu, för det kanske kan öka förståelsen....kan man hoppas....
Det som många inte förstår, om man inte gått igenom det själv, är den otroliga psykiska påfrestning man får genomlida (jag har valt att inte prata så öppet om just mina tankar och känslor inför någon, utan hållt det mer på allmän nivå). Man är inte längre den person man en gång var, istället har en bitter, avundsjuk, ledsen och sårad person kommit fram. En person som undviker att umgås med barnfamiljer för att det gör för ont i hjärtat, en person jag inte längre känner igen och tankar som jag skäms för. Därför är jag glad för denna blogg där man anonymt kan skriva om sin innersta känslor och få råd och sån otrolig omtänksamhet och stöttning  från er läsare. Tack för era varma ord och kloka tips!!

Hur öppen man vill vara med detta är naturligtvis upp till var och en....
Hur har ni valt att göra? Har ni berättat för någon eller väljer ni att hålla det privat?

Att vänta lite till..

Min mens har äntligen kommit, men naturligtvis så har kliniken ingen telefontid på fredagar, så det är bara att tålamodigt vääääänta tills måndag.....men att vänta är ju det man har börjat bli van att få göra....eller...

Väntar!

Trodde aldrig att jag skulle längta efter att få min mens som jag gör nu.... Vill att den kommer igång så jag kan ta nästa steg mot IVF.

Ni som är mer pålästa än jag på IVF....kan man säga en tidsplan från första behandlingen (sprayning??) till insättning? Känner mig lite förvirrad av information, så jag tar tacksamt emot både information och tips på sidor man kan läsa mer om detta.

Nästa steg - IVF

Tillbaks från kliniken med blandade känslor. Tog prover idag och nu anses utredningen avslutad och resultatet blev att det inte kunde hitta något fel på oss. Jag är glad över att den är avslutat, glad över att jag inte har ett stort fel som inte kan åtgärdas och glad att nu kunna gå vidare.

Men jag känner mig också ledsen över att det nu blir IVF.....hade ju tänkt att vi inte skulle behöva gå så långt  :(
Hur kunde det bli så här? Varför vi?
Jag ska ta kontakt med kliniken när jag fått min mens nästa gång så skulle vi få komma in på ett informationssamtal och lägga upp en tidsplan för detta. Detta innebär också att jag får skjuta fram mitt USA-flytt lite. Vi vill gärna göra ett IVF innan.....
Fick lite lätt information idag ang sprayning och hormonsprutor...herregud, var det mig han pratade till? Fick nästan en overklighetskänsla av allt.

Men summan av allt så känns det ändå ganska skönt att komma vidare, även om vi inte tänkt oss den här fortsättningen.

Imorgon

Vet inte varför, men denna gång är jag riktigt, jäkla nervös inför träffen med läkaren imorgon. Vill verkligen inte dit, avskyr att gå på läkarbesök och speciellt den här utredningen!! Men jag vet, jag måste....kommer nog kännas bättre (förhoppningsvis) efteråt.

Ett par tummar eller två kanske kan få mig lite lugnare ;)

Nya rum

Har renoverat två tum på ovanvåningen och det har minst sagt gått sakta. Varken jag eller min man är särskilt händiga heller. Men nu, efter ca 2 år är det snart klart...haha...  Väntar bara på tapetseraren som kommer idag.
Men bättre sent än aldrig.....eller hur ;)

Ingen ÄL??

Är mycket tveksam till att jag haft ägglossning denna månad, inget som har vistas på stickan i alla fall. Att ta tempen varje månad har jag slutat med då det känns rätt stressande. Ska ju till kliniken nästa vecka, så kanske ska be om ett VUL för att se hur det ser ut efter ÄL. Allt har ju hittills sett bra ut. Ibland önksar jag att de kunde hitta något som man lätt kan åtgärda.....och vips så är jag gravid.....hmmmm, önsketänkande ;)

Miss Dee

Älskar alla Miss Dee smycken!! Speciellt de ringar man kan köpa och bygga på varandra.

Kan man vara värd att unna sig någon gång ibland  =)

Nervös inför mötet

Var på tjejmiddag igår, där tre av tjejerna hade med sig sina småbarn (knappt ett år gamla). Kände redan när jag kom innanför dörren att jag ville vända och gå därifrån. Tycker det är märkligt att jag reagerade så, för det har tidigare gått hur bra som helst med de här tjejerna och deras barn. Men igår fick jag bara en stor klump i halsen och en panikkänsla. Nu var jag tvungen att lämna middagen efter två timmar pga att jag skulle hämta min man, så det var väl egentligen tur .Men jag kände att jag var på väg att börja gråta flera gånger under middagen och kände mig så otroligt ledsen. Min hjärta höll på att slitas i bitar av att se de här små söta barnen och deras kärleksfulla mödrar. Vill också........ Jag blir så frustrerad!!! Fan, varför ska jag känna så här mitt uppe i allt annat nu!!

Känner mig ganska nervös inför mötet med kliniken nästa vecka. Vet inte riktigt vad de kommer säga eller hur vi ska ta oss vidare. Egentligen vill jag bara komma igång med IVF nu, men samtidigt inte... Jag vill ju kunna bli gravid själv, utan en massa hormoner som pumpar runt i min kropp.

En Award

 Fick en award av Ett Vanligt Liv , Du + Jag och framtiden och Miss S tack söta ni, det betyder jättemycket!!!

Uppdraget med awarden är att svara på några frågor och sedan skicka den vidare till sju andra personer.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?

.....ändå en söt och fruktig doft som drar iväg åt mörk choklad.

Vad var det senaste du såg på tv? 
En dålig film igår kväll, kommer inte ihåg vad den hette.

Borsett från datorn, vad hör du just nu? 
Vår nyinköpta vinkyl, som innehåller en flaska Moet (men inte så länge till om jag får bestämma)

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
 Igår. Gick till och från affären

Vad har du på dig?
Svarta leggins, svart lång tröja och en grå kofta. Mina Miss Dee-ringar och Victoria secret underkläder (hehe...är det ägglossningstider, så är det. Lika bra att hålla mannen på topp med lite snygga underkläder)

Vilken var den senaste filmen du såg? 
På bio: Inception, som var otroligt bra!!  DVD: Knight and Day

Skulle du överväga att flytta utomlands?

Ja, vi står faktiskt mitt uppe i en flytt  till USA. Min man flyttar i början av februari och jag flytar efter i slutet av den månaden. Så numera lever vi i sopsäckar och flyttkartonger...

Jag vill skicka denna award till följande underbara tjejer (egentligen även till dom jag fick awarden ifrån...):

min utredning
kanske snart mamma
hur ska det gå
Vår IVF-resa
mellan hopp och förtvivlan
en smula hopp
Åren går

Lite roligt att se fram emot

Snart dags att börja kissa på ÄL-stickor nu igen och hoppas på det bästa  ;)

Ännu en kollega till mig är gravid. Men jag har inte frågat eller sagt något om det.....orkar bara inte!! Orkar inte höra vilken vecka hon är i, hur hon mår, om det var planerat osv.....  Kan bara inte förmå mig att prata med henne om detta för jag vet att jag kommer bli så ledsen och avundsjuk. Fasen vad hemskt det låter, för jag vill verkligen vara glad för hennes skull...men jag är så jädrans avundsjuk istället :(    Tycker det är vår tur nu....

Försöker verkligen att se fram emot allt roligt vi ska göra nu i januari, bland annat åka iväg en helg med våra familjer och fira vårt bröllop. Gifte oss borgerligt för ca en vecka sedan, men det blev inget firande eftersom allt var tvunget att ske snabbt med tanke på visumet. Men nu i januari ska vi fira med våra familjer och till sommaren med våra vänner och släkt, så det blir nog bra ändå. Blir ju verkligen bröllop i dagarna 3  ;)

Nästa steg

Håller på med mina Pergotime igen. denna gång har jag redan märkt av att jag får ont i hö äggstock (kände av detta redan efter första tabletten). Förra månaden kände jag inget i den trakten...
Som vanligt blir jag extra känslig i humöret, får huvudvärk, vallningar,  sömnstörningar....ja, ni vet hur det är...

Bara 2 veckor kvar till mötet med kliniken. Ska bli så skönt att få utredningen avklarad, men samtidigt är jag livrädd för vad den kan visa. Tänk om jag är ett enda stort fel?! Tänk om jag aldrig kommer kunna få barn? Hur hanterar man sånt?? Försöker att inte tänka på det men ibland dyker de här tankarna upp.
Känns ändå bra att kunna ta ett steg framåt i hela den här processen, för nu vägrar jag äta flera Pergokurer!!