Året som gått

Ett nytt år. 2011 har varit ett fantastiskt år för oss och vi kommer nog aldrig uppleva något liknande igen.

30 dec 2010: vi gifter oss borgerligt, eftersom vi snabbt måste få detta bokfört pga visum. Det smärtar mig lite i hjärtat att jag inte fick det där kyrkobröllopet jag drömt om.

Jan 2011: Vi beslutar om IVF och remissen går iväg till Calanderska. En stor sten släpper men samtidigt känns det sorgligt att det behövde gå så långt.

Feb 2011: Påbörjar nedreglering med nässpray.
Flyttlasset med hela bohaget skeppas till USA. Jag stannar dock kvar i Sverige en månad till pga IVF.

Mars:2011: Börjar med sprutor, åker till Calanderska för VUL, äggplock och insättning 23 mars.
30 mars flyttar jag över till USA.

April 2011: Kommer aldrig glömma 6 april, den dag vi testade positivt med klinikens sticka. Gravid!!!
Månaden fylldes också av oro då jag fick blödning, men det visade sig vara sköra slemhinnor och allt var bra med lilla pyret. Får se honom för första gången via VUL:

Sommaren 2011: Känner sparkar för första gången, magen växer och man försöker njuta och inte oroa sig, vilket inte är helt lätt. Får veta att det är en son vi kommer få.
Besök hemma i Sverige och njuter av den svenska sommaren!

v 20 (juli)

Hösten 2011: Går in i tredje trimestern och man börjar känna sig tung och längtar mer för varje dag att se det lilla underverket. Börjar köpa på sig kläder, skötbord. säng, vagn och dyl till bebisen. Känns fortfarande overkligt och man får flera gånger nypa sig i armen för att förstå att det verkligen händer oss.

December 2011: Den 16 december kommer vår Aron till världen med akut kejsarsnitt. Vi får äntligen träffa vår lilla son!! Omställningen till att bli småbarnsförälder är överväldigande, men helt fantastisk!!

Första julen. Verkar inte helt nöjd med julklapparna...hihi....

Jag hoppas att 2012 blir ett år fyllt med glada nyheter och många önskningar som går i uppfyllelse. Önskar innerligt att ni som fortfarande kämpar får träffa ert älskade lilla barn i år oavsett om det blir via en graviditet eller adoption. Jag inser att vi är otroligt lyckligt lottade som nu är en liten familj, och som äntligen nått vårt mål på denna resa. Önskar er alla samma lycka och jag håller alla mina tummar för var och en av er!!


 Jag har haft turen att nästan förlora alla graviditetskilon på kort tid, har dock 7 kg kvar tills samma vikt jag hade innan jag blev gravid. Men med hjälp av promenader ska jag nog klara av att gå ner de också (om jag nu kan bli av med min last....smågodis...hmmm....).

Innan förlossningen

Efter

Sömnlöst

Varit uppe halva natten, sedan fick mannen ta över andra halvan. Aron har knappt sovit en blund, han har velat ligga vid bröstet hela tiden och när han ätit färdigt verkar han inte mätt utan suger på sina fingrar och typ letar efter bröstet med munnen. Undrar om det fanns någon mjölk kvar tillslut? Har formula hemma, men vi Har inte börjat med flaska än, eftersom han haft vissa problem att ta bröstet. Vill inte förvirra honom ännu mer. Men samtidigt vore det skönt, då mannen kan ta en del matningar om jag pumpar ut. Vet inte om det har varit att han vart hungrig, haft magknip eller om han bara var övertrött. Varje gång han får de där perioderna går man igenom checklistan; fått mat, har ren blöja, rapat, är inte för varm/fryser inte, har ingen feber osv.... Ibland finns det inget man kan göra än att bara vyssja, bära och gunga. I vilket fall så sover han nu

Får jag presentera....

Ursäkta min frånvaro, det är en omställning att bli mamma och man varken orkar eller hinner så mycket mer än att ta hand om sitt lilla knyte ;)

Vill i alla fall presentera vårt lilla mirakel:

Vår älskade lilla son Aron, som föddes med kejsarsnitt den 16 december. Vägde 3510 g och var 50 cm lång. Andra bilden ligger mor och son utslagna i soffan och myser :)

Håller på och skriver på vår förlossningsberättelse, så den kommer om ett par dagar.

Noll energi över

Vill bara be om ursäkt att jag inte är inne hos er och kommenterar för tillfället. Jag har bara ingen energi. Mycket av mina krafter går åt till att försöka få amningen att fungera (Lilleman förstår inte riktigt att han ska öppna munnen och suga). Det är ett kämpande varje gång, men det har gått framåt lite. Sen har han varit vaken de senaste nätterna med gallskrik. Ska i dagarna försöka lägga ut en bild och en förlossningsberättelse..... Kram till er!!

Hemma igen

Kommit hem ikväll och är så trött, så trött. Tyvärr har pyret vänt lite på dygnen, då han under dagarna ofta sover mycket, äter och är för det mesta nöjd. Nätterna är han mer kinkig och vill hela tiden ligga hos någon. Dessutom har jag fått baby bluse....gråter för allt och inget!! Antar att det är hormonerna, men det är så gräsligt jobbigt att gråta hela tiden. Amningen har inte riktigt fungerat och jag har fortfarande ont efter kejsarsnittet, så dessa faktorer påverkar nog mitt humör en del. Tror att så fort amningen kommit igång och jag läkt ihop, kommer det kännas bättre. Är för övrigt så imponerad av min man som varit ett otroligt stöd under förlossningen och dagarna efter!! Ska så fort jag orkar skriva en förlossningsberättelse och lägga upp lite bilder. Tack så hjärtligt för alla gratulationer, fina, fina ni!!

Han är här!!!

Trötta men lyckliga! Vår son tittade ut igår, via kejsarsnitt och är sötast i världen!! Har redan en massa hår och starka lungor. Vikten blev ca 3,5 kg och längden 50 cm. Lägger ut en bild så fort jag kommer hem (mån el tis)... Stora kramar till er! Nu ska jag fortsätta snosa på världens vackraste!

Inlagd och uppkopplad

Inlagd, uppkopplad till en monitor och har fått vaginal medicin för att sätta igång värkar. Var öppen 2 cm när jag kom in, så det är lång väg kvar. Känner inte så mycket at sammandragningarna än, men jag sjönk kraftigt i mitt blodtryck och höll på att svimma för en stund sedan....riktig otäck känsla. Men tror att det var pga att bebisen tryckte mot den stora kroppspulsådern för det släppte när jag fick halvsitta lite. Får inte riktigt lov att gå ur sängen på ett par timmar pga medicinen jag fått...men snart ska jag bli frånkopplade.

Sista kvällen som två?

Precis hemkommen från läkaren. Pust.....allt gick bra och såg bra ut. Men tydligen är det ingen liten bebis vi får (nästan 4 kg), så var han ska komma ut vet jag inte..... Läkaren var förvånad själv, då jag inte har så stor mage, men vad jag förstått så är det inga exakta mått man får.

Såååå...imorgon kl 08.00 (amerikansk tid, 14.00 svensk) skrivs vi in på sjukhuset för igångsättning. Läkaren gjorde idag en hinnsvepning och tydligen är jag öppen 1 cm, så hon hoppades på att jag skulle komma igång med värkarna själv idag.

Herregud, det är verkligen snart dags!!!

Nervöst!

Först...stort Grattis till Bebislösa gummimamman och Mette!! Måste vara helt underbart att ha era små underverk hos er!!

Ska om någon timme in till läkaren för ultraljud och ett nytt test. Är sjukt nervös för ultraljudet (knappt sovit något inatt), att det ska visa på något galet. Ska väl få tider och så för morgondagen också....

P.S Ser att lilla bebisen rymt från babytickern har rymt ;)

Tid för igångsättning

Tillbaks från läkaren och bebisen mådde alldeles utmärkt. Ska dit igen på torsdag för samma test samt ett ultraljud, om inget hänt innan dess. Läkaren trodde att värkarna skulle komma igång innan helgen, baserat på vad han såg idag. Men har inget hänt, så är vi inbokade för igångsättning på fredag!! Herregud, så nervös jag blev nu.... Tänk, om allt går som planerat är vi hemma med vår lilla son om precis en vecka :) Snälla, håll ett par extra tummar att allt går som planerat :)

Stjärngosse?

Imorgon är det dags för läkarbesök och det där testet "non-stress". Jag hoppas allt ser bra ut och att bebisen inte är stressad eller på något sätt mår dåligt. Ska passa på och fråga var gränsen går här, och när de sätter igång mig i så fall.

Längtar nu så jag håller på att bli galen! Gick igenom BB-väskan för tjugonde gången igår, och det enda som fattas nu är lite snacks och toalettsaker. Telefonnummer, mitt social security number och entréns öppettider sitter på kylskåpsdörren. Allt är inköpt (tror jag...) och nu fattas bara den lille krabaten :)

Har tyckt att jag varit upprörd i magen idag, och jag har för mig att jag läst någonstans att man kan bli det 1-7 dagar innan förlossningen. Hoppas, hoppas, hoppas det blir en liten stjärngosse som tittar ut på tisdag :)

Lite julpyntning, a la Amerika, har jag i alla fall ägnat mig åt. Fast vi ligger ju i ordentligt lä om man jämför med vissa andra. Lite av vår pyntning krans och gran (och naturligtvis stjärna inköpt på IKEA)

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna pyntning är extrem, men det finns faktiskt ett hus i närheten som har något liknande denna.

Aktiv liten bebis

Lillen är som livligast på kvällarna och nu när det inte finns så mycket utrymme vill jag loooova att det känns!! Typiskt, när man ska försöka sova....

Har lite förverkar men inget som är i närheten av något regelbundet. Vad jag längtar och väntar nu! Samtidigt är jag livrädd inför förlossningen.....

Uttråkad!!

Är lite uttråkad och försöker leka lite med bloggen...skapa lite julstämning. Men det går väl sådär, kommer nog pyssla fram och tillbaks de närmsta dagarna tills jag blir nöjd. Har för många år sedan gått en kurs i bloggdesign, men det finns inte så mycket kunskap kvar av den nu ;)

Annars ja, här händer det inget och jag tror inget kommer hända innan helgen heller....pust!! Nu får du snart ta och komma ut lilla hjärtat....

Får se annars vad jag hittar på idag, känner mig rastlös...men har inte lust att göra något heller. Borde göra det ena, det andra och det tredje men orken och lusten har liksom pyst ut.

Open before Christmas!!

v 40 (39+6)

Stress test

Var hos läkaren igår och ska dit om en vecka igen för ett "non stress test" (om inte bebisen kommit till världen innan dess). Man gör testet för att se så han inte är stressad, och fortfarande mår bra. Läkaren kände också på livmodertappen och den var helt stängd....ingen vidgning här inte... Tycker att magen blivit lite mer spänd och jag tror jag fått lite mer sammandragningar (vissa av dom gör lite ont). Men jag tror inte det kommer hända något under veckan, ev kanske tidigast i helgen....men tror fortfarande lucia. Maken tror jag kommer gå så mycket över som till 21:e december och det hoppas jag verkligen inte!! Vet faktiskt inte när de sätter igång mig här, får höra nästa måndag. Såååå....det blir till att vänta lite mer. Ush, vill inte vänta mer...blir så rädd att det kommer hända något.

Tankar

Denna veckan är vi några bloggtjejer som har BF, och det är lika spännande varje gång att gå in på era sidor för att se om något har hänt :)   Väntar och längtar för min egen skull, men även för er!! Samtidigt som jag läser och gläds med alla som snart ska föda och de som blivit gravida, gråter mitt hjärta för de som fortfarande vandrar utmed IVF-vägen. Jag blir så ledsen varje gång jag läser om när förhoppningar om ett plus, blir till ett minus. Önskar så innerligt att jag kunde göra något för er och hoppas ni får era drömmar uppfyllda en dag, oavsett IVF, ÄD eller adoption.

Innan jag började blogga och invigdes i IVF-världen hade jag inte kunna drömma om den styrka, omtanke och medmänsklighet som finns bland dessa underbara bloggtjejer!! Man tröstar, stöttar, glädjs och gråter med varandra. Man har förändrats som person och upptäckt sidor hos sig själv som man inte trodde fanns....man är betydligt starkare än vad man tror. Jag kommer för alltid vara förändrad och jag kommer alltid tänka tillbaks till tiden då vi var mitt uppe i alla behandlingar, undersökningar och försök. Många minnen från denna tid smärtar mig att tänka på (speciellt alla känslor som är inblandade), men jag skäms aldrig för vad vi gått igenom. Jag är väldigt öppen med att vi gjort IVF, för jag tycker att det är viktigt att få andra uppmärksamma på detta (att det är inte bara att slappna av, resa bort eller tänka på annat, för att man ska kunna bli gravid på naturlig väg). När jag läser olika kommentarer, till olika artiklar i medier, blir jag alltid lika ledsen och sårad när jag läser folks åsikter om IVF, ÄD osv... En man skrev en gång att "det är naturens sätt att välja bort de som inte är lämpade som föräldrar". Blev så otroligt ledsen, sårad och arg när jag läste det...men uppenbarligen hade han inte många hästar i stallet, eftersom han inte insåg att hans argument inte håller.... Numera har jag slutat läsa dessa kommentarer, för min egen skull.

Långt och flummigt inlägg. Dessutom är jag inte så bra på att sätt ord på mina tankar, men jag hoppas ni förstår lite vad jag menar.

Vill bara avsluta med en stor kram till alla som fortsätter kämpa där ute, ni är så starka!!

Och en särskild tanke till er/oss som har BF i veckan, jag håller tummarna för oss att allt går bra :)

Verkar trivas

Nääää....här händer inte så mycket! Lillen verkar trivas sååå bra där inne :) Inatt hade han ett större gympapass, kändes det som. Men jag kunde inte annat än skratta för det ser så otroligt festligt ut när hela magen får eget liv. Ibland kan den få de mest konstiga former :) Dags för andra advent och jag hoppas ni får en riktigt mysig sådan!!