Ruvardag 8

Så var mindre än halva tiden kvar till TD. Tur att jag de närmsta dagarna har en hel del att göra i vår nya bostad annars hade jag nog blivit knasig. Man tänker otroligt mycket på ruvandet. Har det lyckats? Är det misslyckat? När jag har molvärk är jag orolig för att något är fel OCH när jag inte har molvärk är jag orolig att något är fel. Brössten ömmar lite mindre än för några dagar sedan, vad betyder det? Och toapappret vågar jag knappt titt på! Ja ni förstår.......
Det är ren tortyr att hålla på så här, att kastas mellan hopp och förtvivlan!! Jag vet att jag ska försöka lugna mig och tänka på annat, att jag inte kan göra mer....men det är inte alltid så lätt....

Ruvardag 6

Molvärk och illamående till och från, lite mindre ömma bröst idag, halsbränna och så jädrans trött. Jag vet att det är pga Progesteronet eftersom det är lite tidigt att känna något annat och läkaren sa till mig att läkemedlet ger graviditetssymtom. Blir bara så trött på dessa skensymtom man får, tänk om det någon gång kunde leda till ett pluss.

Nä....positiva tankar var det......Vi SKA lyckas tillslut!!

Med det sagt....

Hittade ngra länkar till Läkartidningen på bloggen "jag är den jag vill vara", man kan läsa om ny forskning där man kommit fram till att man inte kan påverka infertiliteten genom att "slappna av".....

Läs svensk artikel här
Engelsk artikel här och här

Ruvardag 5

Molvärk, svullen mage, ömma bröst och trött. Mest känns det som om blodet ska komma när som helst. Fasen, vill inte redan börja oroa mig och analysera allt, vill bara att dagarna ska gå snabbare fram till testdagen och då helst visa plus. Kan man bara inte ha en lucka på magen som man kan öppna, och titta efter i när man känner sig orolig??

Ruvardag 4

Jag har molvärk, sitter inte i hela tiden utan kommer och går. Är det vanligt med det 1 v efter ÄP, eller kan det bero på Progesteronet jag tar? Någon som haft samma biverkningar? Känner mig så extremt trött också och brösten ömmar. Känns lite tidigt att börja känna efter ang symtom så jag antar att det kommer från de där kladdisarna. Finns ju ingen bipacksedel i dessa kartonger så man vet ju inte riktigt vilka biverkningar det finns. Googla sig lite....

De bästa

Från början skulle denna blogg handla om vår flytt till USA (ska bo där i 2 år pga mannens jobb) och därav namnet på bloggen. Men ju mer jag skrev desto mer började den att handla om vår barnlöshet. Antagligen för att jag känner att det är just dessa tankar och känslor som jag måste få ur mig och jag har sedan dess fått en stor stöttning från läsare. Det är fantastiskt hur en grupp av individer som inte känner varandra kan stötta så mycket. Jag läser många bloggar om barnlöshet och IVF och det är varma kommentarer på varje blogg....samma kloka ord, samma varma kramar och lyckoönskningar och samma stöttning när någon har det svårt. Det finns många starka och underbara tjejer bakom dessa bloggar och det är så orättvist att vi ska behöva gå igenom detta, men samtidigt är det så skönt att veta att man inte är ensam. Jag beundrar dagligen den styrkan som finns hos er, att ni gång på gång lyckas samla ihop spillrorna, resa er och gå vidare...även om det sätter spår i hjärtat.
Ville egentligen bara säga att ni är fantastiska tjejer, och förtjänar det allra bästa i livet!

Grönögda monstret

Har idag fått veta att tre av våra vänner väntar barn!! Lite för många "glada" nyheter för mig att kunna hantera på en dag!! Men vi står forfarande kvar på punkt ett....utan barn. Vänner kring oss börjar få sitt andra och tredje, fan vad orättvist!! Det fula grönögda svartsjukemonstret visar sitt hemska tryne hos mig idag....inte kul alls och jag skäms verkligen för det. Tur att man blivit en expert att hålla känslorna inne bland folk.

Missförstå mig inte, klart jag är glad för deras skull! Blir bara så ledsen och frustrerad och undrar vad jag gjort för fel för att få gå igenom detta....

Ruvardag 3

Hur kunde jag missa att det var våffeldagen igår??  I love våfflor!!  Idag hade jag ju tänkt att baka pasionsfruktcheesecake, nu blir jag tvekande.  Men helgen består av två dagar och man behöver ju inte fika med samma gottigott två dagar i rad....blir liksom lite tråkigt då ;)

Så, enkel lösning blir helt enkelt cheesecake idag och våfflor imorgon (säg hej till midjevollanger)

Hittade ett recept här som verkade försvinnande smarrigt.

Tillbaks till ruvandet: Jag känner av biverkningar av Progesteronvaggisarna, som ömma bröst, huvudvärk, lite molande "mensvärk" och törst.  Proggarna ger ju graviditetssymtom så klart....inget ska ju vara enkelt...

RD 1?

Har först en fråga... När börjar man räkna dagarna för ruvning? Om jag gjorde ET igår, är det ruvardag 1 idag då?

Jag har varit så otroligt nervös den sista tiden, nervös inför VUL, nervös inför äggplocket, nervös inför DET där telefonsamtalet och nervös för insättningen. Men nu ska jag försöka släppa det (för en vecka i alla fall), men sen kommer nog alla dessa analyser av symtom och papper. Förhoppningar blandas med misströstan, som så många gånger förut.

I alla fall, under gårdagen anlände vi till kliniken rejält nervösa. Tjejen i kassan såg nog att jag var riktigt nervig så hon sa "allt ser bra ut, så du behöver inte vara nervös". Åh, herregud skulle jag krama eller kyssa henne!!

Vi slog oss ner i väntrummet och blev rätt snart uppropade och visade till en säng där jag fick byta om. Väl inne på "operationssalen" och efter lite förberedelser visade de oss vårt fina embryo som hade delat sig 6 ggr (eller 8, jag hörde inte så bra). I vilket fall som helst var det världens finaste lilla rackare. De sprutade in embryot och nu ligger det där i min väl ombonade livmoder. Hoppas nu bara lillen vill stanna kvar där inne och inte får för sig att rymma...

Vi fick ju ut 5 ägg, varav 2 inte klarade sig, 1 perfekt fick vi tillbaks och 2 skulle de långtidsodla och frysa in. Får besked inom de närmsta dagarna om hur det gått med frysplanen.

Ruvare

Vi fick tillbaks ett superduperembryo!! Ville bara säga detta innan jag nästan stupar i säng, då jag är helt sluuuuuut efter de här dagarna.

Kram till er för alla magiska tummar, de verkar ha hjälpt ;)

Välkomna

Var är min goda uppfostran??  Jag har ju några följare som jag inte hälsat välkomna ;)

Lite si and so
Du + jag och framtiden
Lilla Jag
Jeane Quidote

Min dag i korthet

Äggplocket gick väldigt bra igår och jag kände knappt inget under hela ingreppet. Det enda jag kunde känna var ett litet stick när de punkterade första äggblåsan, men det var över på en sekund. Ingreppet tog ca 10 minuter, men kändes som ett par sekunder. Man kunde under tiden följa via monitor när de punkterade och även en monitor från lab där man kunde se att de hittat ägg. Jag var alldeles för drogad för att se detta men min man berättade det senare för mig.

När allt var klart fick jag vingla tillbaks till min säng och vi fick lite fika. Jag låg nog i 10 minuter, sedan kom de in med information och graviditetstest till mig. Efter ca en timme fick jag lov att åka hem, med förhållningsregler att vara stilla och vila mycket. Jag skulle även börja ta mina Progesteronvaggisar under gårdagen och numera tre gånger/dag. Lyllo mig ;)

Under resten av dagen hade jag inte speciellt ont, men jag var otroligt trött och sov mesta delen av dagen. Jag fick även en blödning (detta är normalt och det får man efter punktionen), men den verkar stannat upp nu.

Idag har jag en del "mensvärk", men med värmedyna och Panodil så klarar jag det. Känner mest av när jag går uppe, så därför blir det en ganska lugn dag idag också. På "vårt" sjukhus rekommenderar de att man avstår någon fysisk aktivitet under närmsta veckan efter ÄP. Men jag tror en promenad blir bra idag, för att få tankarna på annat. Sen får jag väl köra lite extra med maken ;)

Är orolig idag över att ett skyddat nummer ringer på mobilen.... Ska försöka tänka på annat och sysselsätta mig med film och lite pyssel, men helt lätt är det inte.

Om allt går som det ska blir det ET imorgon!!

Förhoppningsvis ser mina ägg ut så här idag (bilden är lånad).

Resultat av ÄP

Tillbaks från ÄP och är gräsligt trött efter att fått både lugnande och Morfin. Skriver mer imorgon om allt. Nu vill jag bara sova med värmedyna på magen, godis brevid mig, TV:n på och mannen som passar upp :)

Men jag är glad att de fick ut 5 ägg och nu träffas de ihop med mannens simmare inatt och jag hoppas det uppstår tycke så vi har något att sätta tillbaks på onsdag. OCH....inget telefonsamtal från sjukhuset imorgon, tack!! Kommer få hjärnblödning varje gång telefonen ringer.

Kram till er för alla tummar!!

Måndag!!

Tillbaks från kliniken. Det handlar fortfarande om 5 äggblåsor som är intressanta....om ens det. Jag är besviken men samtidigt vet jag ju att det endast behövs ett för att bli gravid, men det känns som chansen hade varit större att få ett befruktat ägg om jag haft fler att plocka ut. Istället får jag förlita mig på de få jag har och hoppas på att de är av toppkvalité. Äggblåsorna och slemhinnan hade växt till sig bra och allt ser bra ut inför måndagen. Ska ta sista sprutan Gonal-F idag och sedan Ovitrelle imorgon (och där var det viktigt, viktigt med tiden, så mobilen är satt på alarm).

ÄP blir nu på måndag, så snälla håll en och annan tumme för att de får ut i alla fall några stycken :)

Växtvärk?

Har ont i båda äggstockarna (som ägglossningsvärk), hoppas ju på att  mina små äggblåsor ligger där inne och växer till sig och blir riktigt fiiina lagom tills måndag ;)
 Blir lite orolig när jag får ont (detta är ju mitt första IVF, så jag vet inte hur kroppen reagerar), men jag hoppas att det är pga att de just växer. Imorgon blir det mitt andra VUL och jag hoppas verkligen läkaren kommer med goda nyheter!!

Vad de skräms!!

Höll på att få hjärtinfarkt idag.... Bad Apoteket att beställa hem mer Gonal-F och fick till svar att de var slut hos tillverkaren (eller leverantören, hur det nu var)!! Va?! Slut?! Hur, vad....va? Såg hela försöket gå åt skogen. Hon lovade att kolla runt och återkomma till mig. De minuterna hann jag tänka ganska mycket "finns det andra preparat", "får vi börja om nu" , "har kliniken ett lager man kan ta av" och "jag åker var som helst, flyger ner till Malmö om så är".....
Men så ringer hon och har på något sätt ordnat fram så jag klarar mig.....PUST!!!

Hur i hela friden kan det ta slut hos tillverkaren? Det var ju samma sak med Pergotime när jag åt dem.....

VUL avklarat

Var på VUL idag och allt såg bra ut. Läkaren såg 5 fina äggblåsor, varav de största var på 15-17 mm. Blev lite besviken att det inte var fler men han såg några till som inte hade växt lika mycket än så jag hoppas på att de också växer till sig (läkaren trodde också detta). Ska tillbaks på nytt VUL på fredag och som det ser ut så blir det ÄP på måndag 21 mars.

Sprutdag 4

Tack för alla fina och stöttande ord!! Ni är fantastiska! I vissa stunder känner man bara att man måste skriva av sig sin frustration för att inte förlora förståndet.....

Idag är det redan 4:e dagen med Gonal-F, och jag fortsätter ju också med sprayen. Känner fortfarande av mina humörsvängningar och värmevallningar. Sover också så himla dåligt på nätterna och har en del mardrömmar. Vet inte om det beror på sprayen eller att jag bara är allmänt nervös och stirrig nu.....troligtvis är det väl båda som påverkar sömnen. Inatt hade jag en riktigt otäck dröm, vaknade av att jag var totalt skräckslagen (någon trygg arm kunde jag inte krypa upp hos eftersom maken befinner sig utomlands). Vissa drömmar kan vara så otäckt verkliga....

På måndag är det dags för VUL och jag hoppas, hoppas, hoppas på att allt ser bra ut. Jag haft lite känningar i äggstockarna, att det ilar till lite. Tar 225 IE varje kväll, vet inte om det är en normal eller ganska hög dos (väger ca 51-52 kg) men jag har förstått att de i så fall justerar dosen efter undersökningen på måndag.

Rädd

Tänker mer och mer på detta försök, tankarna är som ett virr varr i huvudet. För det mesta känner jag rädsla och oro. Nej, fel....jag är livrädd!! Rädd för att min kropp inte svarar pä stimuleringen, rädd för att mina mina ägg inte har så bra kvalité att det går att sätta tillbaks något, rädd för att blodet ska komma och testet som visar negativt. Var det verkligen så här det skulle bli? Att "skaffa barn" skulle ju inte vara en utdragen, plågsam och psykiskt krävande process. Det skulle ju bara ta en, högst två månader....sen skulle vi vara gravida. Att vi en dag skulle stå som oförklarligt barnlösa var ingen som förberedde oss för. Ännu mindre den psykiska påfrestning som följer med. Att varje dag, varje timme, varje minut bli påmind om det man mest önskar.....barn.
Överallt påminns man, i Tv, på Facebook, genom bekanta, arbetet, på stan.....och varje gång man påminns om detta är det som en liten bit dör inom en. Jag är inte samma person som innan allt detta och jag kommer för alltid vara förändrad. Varför har jag blivit så ledsen, avundsjuk, missunnsam, bitter och inte minst osocial.

Inget direkt solskensinlägg, men jag var bara tvungen att få ur mig lite frustration....

Sprutdag 1

Ja, då ska jag alltså ta första sprutan ikväll. Jag jobbar som sköterska och kan det här med injektioner, men att sticka sig själv är en heeeelt annan sak ;)

Börjar med Gonal-F idag, samtidigt som jag sprayar (reducerad dos). Nästa vecka ska jag till Calanderska för ett par VUL och förhoppningsvis har mina små ägg vuxit och blivit fina till runt den 22 mars då det blir ÄP.

På VUL:et idag såg allt bra och min kropp hade svarat på nedregleringen. Han kunde se ca 5 äggblåsor på hö sida varav den ena var 7 mm och vä äggstock innehöll 3-4 st (vad han kunde se idag), och slemhinnan var 0,7 mm. Allt såg enligt honom ut som förväntat efter en nedreglering. Hoppas nu bara på att kroppen reagerar lika bra i fortsättningen.

Gonal-F, Progesteronvagitorier och Ovitrelle (ägglossningsspruta)

Nervös, nervös, nervös.....

Ut i solen för att få mig på bättre humör. Känt mig ledsen och nere de sista veckorna, men jag antar att det är sprayen som orsakar detta (jag skyller i varje fall på den).

Imorgon ska jag ringa kliniken och hoppas på att jag får ett datum där jag kan börja med sprutorna. Jag kan ju inte gå och spraya i all evighet.... På Calanderska sa dom att jag skulle fortsätta spraya ( dock minska till 1 gång om dagen ) under tiden jag tar sprutorna. Den förhindrar ju att jag skulle få en spontan ägglossning.
Börjar bli mer och mer nervös inför detta. Först kommer jag vara nervös inför ÄP!! Sedan kommer befruktningen innan insättningen och sen ska vi inte prata om ruvartiden....

Ni som gått igenom detta, har ni några kloka råd att ge?

Råd från allmänheten

Har sagt det förr, men säger det igen....jag är så trött att få kommentarer liknande:
"slappna aaaaaav så kommer det funka"
"jag känner en vän som har en vän som blev gravid så fort hon slutade tänka på det"
"res bort och tänk på annat så blir ni snart gravida"
"börja läs eller åk utomlands, då ska du se att det kommer lyckas"

Många gånger vet jag att folk runt mig säger så till mig för att de kanske inte riktigt vet vad de ska säga och nog vill uppmuntra mig, men uuuuurrrrrkkk..vad trött jag är på att få dessa "råd". Numera brukar jag inte ens kommentera, säger inte ett ord när jag får kommentaren (kanske muttrar lite).

Längtar efter våren

Vad jag längtar till våren!! Är så himla trött på kylan och snön. Längtar efter att få se vårtecken och att kunna sitta i solväggen och njuta av livet :)
Har köpt ett par vårskor som ligger i hallen och ber om att få komma ut... Idag blir det lite mer shopping för att få upp humöret lite (shopping är den bästa medicin för deppighet).

Ska ringa kliniken imorgon igen för att stämma av lite inför nästa vecka. Har fått en jobbig huvudvärk av den där sprayen, får även värmevallningar och sover dåligt om nätterna. Men vad gör man inte....jag går gärna igenom allt detta och får alla biverkningar bara det ger oss vår efterlängtade lilla frö.