Minns så väl

Jag kommer ihåg dagen för nästan precis två år sedan.....

 Min mens var en vecka försenad, men jag hade mensvärk och mina bröst ömmade något gräsligt. Var ganska säker på att den skulle dyka upp vilken dag som helst, som den alltid gör. Det var en fredag, jag hade öppnat en Corona och vi skulle äta sushi. Men så kände jag att jag nog var tvungen att ta det där testet........kommer så väl ihåg känslan i kroppen när jag såg plusset på stickan. Jag sprang gråtandes ner till min sambo, som blev förskräkt och trodde ju att det hänt något. och det hade det ju....men något bra  =)    Jag kan le och bli varm inombords när jag tänker på just den stunden. Man översköljs av en sånt glädjerus och vill i samma sekund skrika ut till hela världen att man är gravid!!

Men jag kommer också tyvärr ihåg känslan då jag insåg att vi fick missfallet (v 10). Allt krossades på en sekund...alla drömmar, alla förhoppningar....vi skulle ju bli föräldrar...och allt bara försvann på någon sekund.
Vi började försöka ganska snabbt efter missfallet, men sedan dess har det inte hänt något =(   Hoppas bara att 2011 är det året då vi kommer lyckas!!

God Jul

En fortsatt underbar Jul till er!!! Hoppas ni har fått njuta och haft det riktigt mysigt :)

Lite fullt upp nu...

Ännu mera snö är utlovat....hmm...det räcker nu, tack så mycket.... Vet knappt längre var vi ska göra av all snö som vi måste skotta bort.


Några dagar kvar till BIM och vad känner jag?? I stort sett inget...har lite ömma bröst, men det har jag alltid innan och lite mensvärk idag....annars absolut inget!! Konstigt nog så har jag inte varit lika nojjig denna månad (mellan ÄL och BIM), känner mig ganska lugn och säker på att det inte blir denna månad heller. Beror nog på att mina tankar är i ett enda kaos nu med flytt, bröllop och renovering. Men jag ser fram emot att komma igång med utredningen igen och att den blir klar. För detta tär på oss båda.

Var tog energin vägen??

En jobbig bit med att vara ofrivilligt barnlös är att se hur mycket ens andra hälft lider. Jag ser på honom hur dåligt han mår och hör att han säger att att tänker på det här varje dag.... Det gör så ont att höra dom orden och jag kan inte hjälpa det, men jag får så dåligt samvete och känner mig så värdelös för att orsaka honom en sådan psykiskt lidande. Varför kan jag inte ge min blivande man ett barn?? Vad är det för fel på mig?
Han försöker muntra upp mig och säger att det kommer lösa sig, men jag börjar tvivla. Jag vet att han älskar mig, men samtidigt är jag rädd för att han en dag tröttnar på allt och lämnar mig. Fasen, vill inte tänka så här innan jul...men ibland kommer det över mig. Jag som alltid brukar vara så energisk och glad vid juletid, med en massa julklappar inslagna under granen, julpynt, glögg och massa pepparkakor, julmusik... Men i år är det precis som om all ork har gått ur mig.

Tänkte faktiskt jag skulle boka tid för lite massage och även akupunktur. kanske kan få mig att slappna av lite...

Välkommen midjevolanger

Jojomen.....här ska ätas  ;)

Färdigt på: 40 min

Ingredienser

12 kakor 600 600 g mörk kvalitetschoklad 70 %
2 2 påsar dumlekola
2 2 nävar mini marshmallows
3 3 dl salta jordnötter
1 1 dl skalade pistagenötter

Gör så här

1. Smält chokladen på låg värme i vattenbad (i en skål över kokande vatten).
2. Blanda samtliga ingredienser.
3. Fyll smeten i en plåt, cirka 3 cm tjock och låt stelna i kylskåp.
4. När kakan har stelnat, skär upp den i stänger.

Annat att tänka på

Idag har jag provat bröllopsklänning och imorgon ska jag träffa dem igen och justera den. Måste gifta oss ganska omgående då det är ett krav att vara gifta när vi flyttar till USA. Blir inte mitt drömbröllop men vi får lösa det på bästa sätt. Vi gifter oss borgerligt, sedan bjuder vi våra familjer på hotell och 5-rätters middag. Till sommaren, när vi är hemma på semester ska vi ha en stor bröllopsfest för våra vänner och släktingar. Blir nog ganska bra ändå  =)
Skönt att ha annat i tankarna än barn, ägglossning, Pergotime, utredning och planerat sex ;)

Ha en härlig kväll!!!

Hemma igen

Hemma från USA-resan. Blev ju ingen semester direkt eftersom vi for runt och letade hus/lägenhet hela dagarna. så vi slocknade vid åtta-tiden på kvällarna...hehe...

Köpte ägglossningstester där borta och första testet visade positivt. Himla bra tester tyckte mannen som föreslog att vi skulle köpa graviditetstester också....för de kanske också visar positivt ;)
Så nu har ägglossning varit och nu börjar väntan...igen... Denna väntan, hela tiden!! Väntan på BIM, väntan på att börja med Pergo, väntan på ägglossning...

Nu har vi bokat en ny tid för fortsatt utredning, i januari. Ska bli skönt att äntligen komma ett steg längre i processen, även om jag inte ser fram emot äggledarspolningen,  men det måste ju göras förr eller senare ändå  :(

Lite semester

Haft strul med datorerna här hemma så därför har jag inte kunna uppdatera eller kommentera era fina bloggar...

Idag åker vi till USA och kommer hem om ca en vecka. Ska bli så otroligt skönt att lämna vardagen för en stund och förtränga allt det där jobbiga. Bröt ihop på jobbet häromdagen, kände bara att det har blivit för mycket för mig och jag kunde inte längre hålla skenet uppe. Men mina arbetskamrater är helt underbara och så stöttande vilket betyder otroligt mycket för mig.

Jag får se om jag kommer åt någon dator over there, men jag tänker på er alla som ruvar, som väntar, som fått plus och ni som tagit nya tag!!

Aj....

Satt brevid två gravida idag som predikade för mig att jag ska vara såååå lycklig över att jag inte är gravid med foglossningar, illamående och ödem......  Om de bara visste hur mycket jag vill ha foglossning och må dåligt.

Ska tillägga att en av tjejerna har genomgått det jag gör nu, med utredningar och behandlingar OCH de vet om att jag gör det. Så man tycker att de kunde vara lite mer smidiga....eller glömmer man det så fort??
Kändes som ett stick i hjärtat just när de sa den orden.....

Kort varsel

Hej och välkommen huvudvärk, värmevallningar och humörsvängningar....

Men en ledig dag som denna, har jag inte tid att gruffa om det. Måste städa, pynta, tvätta och panikpacka inför en pre visit till USA (åker mån). Fick veta detta igår så lite panik inför vad sjutton jag ska ha med mig??!!
Blir väl som vanligt halva garderoben, men sedan använder man bara några av plaggen ändå.....

Ibland ska man har ordentligt med tur!!

Ringde apoteket idag och frågade när de hade nästa leverans med Pergotime. Tjejen jag pratade med sa att tabletterna var restnoterade och slut överallt, nästa leverans 6 december (eller senare)...  jo, men tack så jädrans mycket då....  Ska ju börja äta tabletterna idag så jag kände en aning panik.

Men så....17.52...fick jag ett sms från apoteket: Din beställda vara finns nu att hämta på ditt apotek!!  Så titta vad jag har hemma nu:

Blev så exalterad att jag vräkte i mig en hel chokladkaka och gick ut och shoppade en ny outfit  =)

Ingen bra dag

Har en dålig dag idag..... 
Det gör så ont att se min sambo bli besviken varje gång vi misslyckas. Jag mår så dåligt över att jag inte kan ge min blivande man ett barn, mina föräldrar ett barnbarn....Det känns som jag sviker alla i min omgivning. Känner mig så oduglig som kvinna....trasig och obrukbar....bitter och frustrerad....
Jag sade till min sambo att jag är ledsen att han har oturen att träffa just mig som uppenbarligen inte kan ge honom något barn, och jag förstår om han lämnar mig. Är så himla rädd för att han en dag ska tröttna och bara ge sig av.
F-n, det gör bara så jäkla ont i hjärtat!!

 Att Pergotime är slut på apoteken och att grannen nyligen kom hem med sin lilla nyfödda påverkar ju säkert också mitt humör idag.

Så var vi igång igen

Vad trött jag blir på att jaga Pergotime. Leveransdatum var sagt till 20 november, men nu är det tydligen ovisst om när nästa leverans kommer??!!  F-N!!!  Jag hittade denna sida där man man beställa Pergotime (eller ja, en tablett med samma verksamma substans som i Pergo...clomifene), men sköterska som jag är så blir jag lite tveksam. Är det ett seriöst företag? Är det verkligen samma preparat? Ska man ta samma dos? Får nog ringa och höra med en läkare....  För att hålla på och åka Sverige runt till alla apotek, för att få tag på Pergo har jag absolut ingen lust med!!

Har pratat med IVF-kliniken och de sa att jag har två val: Antingen är jag välkommen till dom och de kan göra hela utredningen under en månad och sedan är det klart. Nackdel: då får vi börja om från början och det kostar 4000:-. Fördel: Tar bara en månad och priset är ju ändå inte så farligt! Förslag två var att vi skulle kräva från vår nuvarande läkare att påskynda utredningen så den blir klar och sedan be honom skicka remiss ner till IVF-kliniken.  Rent spontant känner jag att jag inte vill träffa den där idioten till läkare igen, men min sambo vill gärna inte börja om från början heller....han tycker det är lite jobbigt med det där spermieprovet ;)

Nä, nu ska jag ta en paus från allt detta under helgen och bara adventspyssla och baka!!

Trodde väl så!

Jo......ni kan släppa era tummar nu   =(

Funkade inte denna månad heller, men det visste jag ju....varför överhuvudtaget hoppas??!! 

Inget nytt....

Fortfarande ingen mens...och ett hånande minus! Har bara mycket flytningar.  Herregud.....ge mig något så jag vet!!!

Väntar på något...

Ja.....här händer inte mycket.... 
Ingen mens, men inte heller något plus...inte ens ett svagt litet streck....såklart. Lite öm i brösten, men betydligt mindre än för några dagar sedan. Verkar som ett negativt resultat även denna månad....

Lurad?

Hos mina föräldrar och blir lite ompysslad. Skönt att komma iväg och tänka på annat än den kommande BIM, som är sön eller mån.

Igår kände jag under dagen att ömheten i brösten hade avtagit och tänkte...Jaha, det var det!! Men under kvällen  kom den tillbaks och fortsatt under natten och nu på förmiddagen. Har lite mensvärk, huvudvärk, illamående och flytningar.....men som sagt, inget jag inte haft tidigare. Vet att det kan vara graviditetsteckan, men också vanligt jäkla PMS. Jag vill gärna hoppas men jag vågar inte,känns så himla dumt att varje gång man hoppas bli så lurad.

Tyvärr har jag inte kunnat lämna några kommentarer på bloggar jag läser idag, lite knas med datorn. Men jag läser och följer er!!

Tack för tummar  och....... fossingar som ni håller för mig/oss, betyder mycket  =)

Tror jag blir galen...

Igår trodde jag mina bröst skulle explodera. Spända, fruktansvärt ömma och "sticker", kunde knappt ha bh på mig heller. Jag har ofta ömma bröst, börjar någon gång efter ägglossning och håller på tills några dagar innan mens men så här ömma har de nästan aldrig varit. Kroppen som spelar ytterligare ett elakt spratt eller möjligtvis (mot all förmodan) ett plus på stickan....ja det får vi se..... Inte riktigt BIM än..... 
Känner som mensvärk så jag antar att den är på väg. Lika bra att vara pessimist, så slipper jag bli alltför besviken.

Ju närmre det blir BIM, desto mer hispig blir jag. Man får alla dessa symtom, men man försöker hålla huvudet kallt och tänka på att man haft flertalet av dem många gånger tidigare och skensymtomen har verkligen visat sitt fula ansikte förr.

Önskeboken

Fick denna reklamtidning idag. Hormonstörd som jag är så började jag gråta....åh, vad jag vill sitta och bocka för vad jag ska ge mitt barn i julklapp. Men nu hamnar den istället i soporna   =(

Snart BIM och mina bröst ömmar så jädrans mycket, upp mot armhålorna och ut på bröstvårtorna. Har en hel del symtom, men jag har lärt mig efter 2 år att det lika gärna kan vara PMS.
.

Byte av klinik

20:e november är nytt leveransdatum för Pergotime. Vad trött jag blir att ständigt få jaga detta. Tar det sig inte denna månad ringer vi istället till IVF-kliniken i Göteborg. Min nuvarande läkare vill ju inte gå vidare med mig....han tycker jag är för frisk (utan ha tagit prover eller gjort någon spolning) och bara jag "slappnar av och har mycket sex så ska vi nog också bli gravida"...  Skulle vilja säga att" lyset är tänt men ingen är hemma" där!! Jag menar.....vilken vettig fertilitetsläkare ger det rådet?? För det första: Jag veeeet att jag ska slappna av och inte tänka så mycket på det, men hur enkelt är det? För det andra: Aj, fasen...ska man ha sex ofta...visste det var något vi glömt (vad tror han att vi gjort varje månad runt ÄL under 2,5 år)!!

Nej tack och adjö till den kliniken!! Byter nu och hoppas det sätts lite fart på utredningen!!

Tillbakablick

Har läst lite bloggar och tyvärr har ett par tjejer fått missfall. är så hemskt ledsen för deras skull, för jag kommer ihåg den där känslan!!

Jag och min blivande man blev gravida ganska snabbt (2 mån) efter att vi bestämt oss för att börja försöka. Lyckan var total och vi började vänja oss vid tanken att bli föräldrar. Vi läste allt vi kom över....  Men en dag fick jag lite bruna flytningar och blev så klart jätterädd, ringde gyn och fick komma in på ett VUL. Man såg då ett foster men tyvärr slog inte hjärtat...men jag såg den lilla bönan. Kan inte beskriva den smärta jag kände när läkaren bekräftade missfallet, hela min värld rasade samman. Med en gång efteråt börjar man klandra sig själv....var det något jag gjorde? Var det för att jag lyfte för tungt? Har jag ätit något olämpligt?

Detta skedde i v 10, så det var ju ganska tidigt, men det gör inte sorgen och smärtan mindre för mig. Jag var helt otröstlig lång tid efteråt och det har tagit tid att komma över det. Jag är otroligt tacksam för min familj och mina arbetskamrater som stöttade mig vid den tidpunkten.

Det har gått ca 1,5 år sedan missfallet, men det kommer över mig ibland (speciellt vid jul som är familjehögtiden).

Livet är inte rättvist

Ibland tänker jag på hur våra liv sett ut om vi inte fått missfall. Vi hade nu haft ett barn på lite över ett år, jag hade troligtvis börjat jobba efter mammaledigheten och min sambo kanske varit pappaledig. Vi hade planerat för en mysig familjejul och man hade varit med i gemenskapen. Istället står man nu utanför och tittar avundsjukt på de som för andra gången blir gravida, eller sitter tyst när vänner pratar om sina barn. Varför ville livet annorlunda med just mig?? Vad har jag gjort för fel...

Snö i drivor

Det har kommit lite snö inatt....eller ja....ganska mycket...  Det betyder skottning. Tyckte det räckte med den skottningen förra året. Jädrans vad jag skottade, visste tillslut inte var jag skulle lägga all snö. Blev som en vallgrav runt huset. Vill verkligen inte ha en sån vinter till. Snö över december och januari, sen kan det smälta bort och genast bli vår =)

Inplanerat

Pos ÄL-test i förrgår....ja inte så svårt att lista ut vad vi gjort de senaste dagarna  ; )  Men det är lite svårt att hitta lusten när sexet blir så inplanerat runt ÄL. Vissa gånger har jag ringt hem från jobbet och sagt att han liksom är beredd när jag kommer hem, för att jag sedan måste iväg igen. Men vad gör man inte för det där plusset =)

Nu följer den lååååånga väntan på BIM.

Ingen bra månad

Tusan, vilka humörsvängningar jag haft denna Pergokur....
Ena stund blir jag irriterad och arg på allt och alla, vill helst slå ihjäl den som står närmast. Sekunderna efter det gråter jag floder och sedan kan jag vara hur glad och pigg som helst. Det är otroligt jobbigt att svänga så i humöret och mest jobbigt är det att allt går ut över min sambo. Han får verkligen ta allt....

Vi var på middag igår och denna gång var det jag som fick köra. kommer till festen och när jag blir erbjuden bubbel så säger man ju....nej, tack jag kör idag. Var tror ni allas blickar hamnade??? Jomenvisst....min mage. Ignorerade detta men ville egentligen bara ropa ut..."Nej, vi är inte gravida....denna månad heller"...
Senare på kvällen avslöjades det att ena paret är gravida. Jo, men...så jävla mycket grattis till er då!! Nu sa jag förstås inte så, men man känner den där smärtan i hjärtat. Man vill bara åka hem och lägga ser ner och gråta. Känns så jäkla orättvist att det snart bara är vi kvar. Det gör så otroligt ont och man känner sig så oduglig. På vägen hem igår satt jag och funderade på varför min sambo ens stannar kvar hos mig....

P.S Naturligtvis är jag glad för detta parets skull (det handlar inte om det), och självklart visade jag inte hur ledsen jag blev och hur ont det gjorde. Man blir liksom en expert att hålla sånt inom sig.

Tidigt test

Negativt ÄL-test och tempen ligger fortfarande lågt. En dag för tidigt att testa, men det är lika bra att köra igång.
Har upptäckt denna cykel att jag har mer flytningar. Kan kanske bero på Pergotabletterna.

Appropå dessa älskade tabletter.... Ska nog redan nu gå till apoteket och försöka få ut några paket, men jag lovar er....de är slut (för det är de alltid). Men då får man väl beställa hem?? Enl min läkare var det slut hos tillverkaren. Jag blir bara så trött på att hålla på och jaga dessa paket varje gång. Är det fler som haft samma problem?

Stora stenar

Känner mig alldeles handlingsförlamad. Jag har så mycket som hänger över mig nu både med USA-flytten och byte av infertilitetsklinik, men även jobbet kräver mycket av mig nu eftersom jag är ansvarig över vissa arbetsområden. Men jag känner att min ork håller på att ta slut både psykiskt och fysiskt. Försöker ändå hålla humöret uppe och stoppar febrilt i mig vitaminer i jakt på lite energi. Men vad gör man när man blir totalt handlingsförlamad? Tror att det blivit lite väl mycket på en gång nu, så det helt enkelt låser sig....jag vet inte var jag ska börja.....

Desutom ororar jag mig hur det nu blir med barnlösheten när vi bor utomlands. Min läkares svar var att ät Pergo i 6 månader och ha massor av sex i ert nya sovrum.....och slappna av.....så ska du se att du blir gravid där borta. Ska vi alltså kämpa i två år till utan hjälp?? Klarar vi det? Min sambo är inte så pigg på att byta klinik och kanske börja om från början. Jag??...Jag vill bara komma bort från allt och hitta mig själv igen.

Tomt i asken

Yes....inga mer Pergo denna månad....tack och lov för det!!
Har de senaste dygnen varit gräsligt illamående, gråtfärdig med vallningar och haft mycket flytningar. Inget kul alltså... 

Imorgon bär det av till apoteket för ägglossningstest (borde snart bli VIP-medlem hos clearblue...hehe...) och jag hoppas nu att det visar positivt denna månad. När jag inte äter Pergo vet jag precis hur min cykel beter sig och var jag befinner mig i den, men med Pergo har jag ingen aning om när ÄL kommer (mer än att det sker ngn dag mellan dag 4-10 efter sista tabletten). Så in med tempning, kissandes på ÄL-stickor och planerat sex.

Fasen, vilken cirkus detta har förvandlats till...... Det var liksom inte det här vi tänkt oss den dagen vi beslutade oss för att skaffa barn!

Herregud, vad gott!!

Har blivit helt galen i grapefrukt!! Från att knappt smakat på den bittra frukten till att äta flera om dagen.... Det är iof nyttigt så jag ska inte klaga, får ju i mig vitaminer.

Funderar lite på det här med folsyra...att äta eller inte äta. Har ätit det i omgångar, men tankspridd som jag är så glömmer jag för det mesta att ta dom. På apoteket har de ju tabletter Folsyra (kan inte äta Mitt val Kvinna eftersom jag får sån magkatarr av dem), så detta har jag köpt på mig nu så jag ska verkligen försöka komma ihåg dem. Hur gör ni?

Award

Tack fina Miss S och ettvanligtliv för awarden, blev så glad!!

Awarden går ut på  att lägga upp ett favoritfoto och skriva 3 saker som står en nära. Sedan ge den vidare till 5 personer.

Eftersom jag bloggar anonymt är det lite svårt att välja bild. Men jag valde ändå en bild från våran resa förra året, då vi bilade genom vin- och champagnedistrikten i Frankrike och Tyskland.

Tre saker som står mig nära:
1. Min familj som älskar mer än allt annat!
2. Min blivande man, som alltid finns där och stöttar mig, när jag behöver det som bäst. Vi har kommit varandra närmre under vår kamp för att få bli föräldrar.
3. Mina vänner som jag kan prata med om allt

Jag skickar awarden vidare till:
Tea
Barnärlivet
Du + jag och framtiden
Anna
Av längtan till dig

Ni är alla fantastiska tjejer!!

Kram!!

Tjejhelg!!

Har precis haft en helt underbar tjejhelg, i "Sex and the city"-anda (såg tom filmen) med shopping, bubbel, god mat och en himla massa tjejsnack..... Oj, vad jag behövde detta och tjejerna är helt underbara att prata med.

Har fått känningar av Pergon igen...sömnlöshet, huvudvärk, illamående...men inga humörsvängningar eller värmevallningar...än.... Tar sista tabletten i kuren imorgon, sen är det bara att vänta på ägglossning igen, som bör äga rum mellan 4-10 dagar efter sista tabletten (om jag förstått det rätt). Ska nog lägga in en beställning på clearblue igen ;)   Hoppas bara de visar positivt. De två sista månaderna med Pergo fick jag inget positivt utslag vilket jag tycker var lite knepigt.

Tack Miss S för awarden!! Det värmde!! Ska lägga upp det på bloggen när huvudvärken gett med sig lite ;) Hade nog lite för trevligt igår...hehe...

Pergodags

Andra tabletten Pergo...
Inga biverkningar...än....

Skönt!!!

Positiv energi

Vissa dagar kan jag bara känna sån bitterhet....varför försöker vi ens, vi lyckas ju inte ändå!! Men jag jobbar verkligen på att omvandla dessa negativa tankarna till positiva. Jag försöker vara glad över det jag har och det som väntar (flytten till USA). Jag orkar inte längre låta de där tankarna om att man är oduglig, ta överhand. Helt plötsligt har jag blivit en person jag inte längre känner igen, en person jag inte vill vara. Jag vet att jag inte är oduglig och att jag är värd det goda i livet som jag nu tänker unna mig. Vissa dagar kommer jag helt enkelt vara ledsen, besviken och allt är nattsvart och det är ok, man behöver också dom dagarna emellanåt. Bara de inte tar överhand och förvandlar mig till den där svarta, bittra, arga och missunnsamma mig...

Nedräkning

Ush, vad dålig jag varit att uppdatera. Har jobbat så mycket i helgen och dessutom har vi varit bortbjudna, så jag har varit mer än rejält trött. Händer väl inte särskilt mycket annat nu. Min mens har kommit igång på allvar idag, så nu börjar nedräkningen för Pergotabletterna. Säg hej till humörsvängningar, huvudvärk, värmevallningar och sömnlöshet....  Min sambo undrar om det finns Pergo utan de där humörsvängningarna ;)   Hehe...stackare!!
Jag blir nog inte så lätt att leva med antar jag.

Nu ska jag fortsätta läsa min nya "Drömhem och trädgård", med jultema. Full jul ute i butikerna. Det är ljusstakar, granar, pynt, glögg, pepparkakor, julmust och dessutom är jag med i festkommité på jobbet som ska ordna julfest. Så...nu är det jul....Typ.Snart.

Änglar finns

Mötte en underbar apotekare igår. Skulle hämta ut mina Pergo, men naturligtvis var de slut överallt!!! Kände att detta är inte sant, det får inte hända nu!!! Men kvinnan som hjälpte mig var jättegullig: "Du måste ju ha de här tabletterna de är väldigt viktiga, jag ska ordna detta till dig"  Sagt och gjort.....hon ringde runt till olika apotek (även konkurrenten apoteksgruppen) och hittade tillslut ett paket kvar i en stad i närheten.

Tyvärr har jag glömt namnet på henne, men vilken ängel!!

Skulle inte tro det..

Nja, det är nog kört för denna gång också. Har fått mer bruna flytningar och det känns precis som innan mensen brukar dundra igång. Jag kände igår att jag  ville gråta, men jag varken orkar eller vill fälla mer tårar över detta. Det jag känner är bara en stor orättvisa, bitterhet och enorm besvikelse. Känner mig ganska tom....

Har glömt att hämta ut mina Pergo, så jag får göra det imorgon när jag har en dag ledigt!!

Olika tester

BIM någon dag mellan tors-lör. Lite osäker när den inträffar. Hade positivt utslag på ägglossningstestet tors 7 okt men gjorde ett VUL då och enl läkaren skulle jag ha ägglossning först 8:e el 9:e.
Har testat dessa stickor från testlagret (även ägglossningsstickorna) och de fungerar bra. Men absoluta favoriten är ju de digitala testerna från Clearblue. De är dyrare men då får man ett klart besked och slipper sitta och fundera om kontrollstrecket och teststrecket verkligen är lika starka eller inte. Det är enligt mig värt pengarna.

Allt eller inget...

Inga mera bruna flytningar sedan i söndags, har bara varit det där lilla som kom under helgen. Igår hade jag nästan som träningsvärk som spände över buken. Helskumt, då jag aldrig upplevt det förut. Men idag känns det mer som mensvärk till och från, illamående, ömma bröst och kissar stup i ett. Fasen, man blir helt sinnesrubbad av alla dessa "symtom" och man analyserar tills man är alldeles galen. Ändå försöker jag intala mig själv att det inte är något, för jag inbillar mig att jag blir mindre förkrossad då,  när mensen är ett faktum.

Det här med symtom är så svårt eftersom PMS kan vara så snarlika graviditetssymtom, i alla fall hos mig. Jag har mått illa tidigare, jag har ömma bröst varje månad osv... Det enda som skiljde var denna träningsvärk jag kände och den där lilla spottingen (som annars brukar vara lite rikligare och längre). Men det är bara att vänta några dagar och se vad som händer.

Tänkte väl det!!

Ja, såklart!! I helgen har jag fått bruna flytningar...ytterst lite men ändå....  Att kroppen alltid ska motarbeta mig!! Varför kan den aldrig samarbeta, varför kan jag inte få hoppas??!! Tog upp detta med spottings med min läkare förra gången (eftersom jag haft detta flera cyklar) men han bara viftade bort det, så något svar fick jag inte.  Antar att det bara är att vänta på tant röd på torsdag och påbörja Pergokuren....Lyllo mig!!!

Fler skensymtom

Varje dag utan spottings är en seger!! Man är nästan livrädd att titta på det där toapappret. Har känt lite molande värk, i hö äggstock och i övriga magen och tänker att nu är det kört igen....  Men så länge jag inte har spottings är jag såååå nöjd. Har rejält ömma bröst, men det har jag haft väldigt många månader tidigare så det kan jag inte gå på. Mår illa och kan knappt känna matos, men åter igen.....det har jag haft många gånger tidigare så det är inget nytt. Tror knappt det finns något symtom som jag inte haft. Det enda som kan få mig att tro är ett plus på stickan. Fram tills dess tror jag inget....har varit med om för mycket skensymtom så jag vet att kroppen kan spela rejäla spratt....

Ja,ja...tur är att vi ska iväg på stor middag nu, så man slipper bli helt bananas på detta. Något att skingra tankarna på.....

Typiskt

Känner mig lite orolig.... Har sedan ägglossningen varit öm och haft lite ilningar i hö ägg stock (till och från). Detta är ju något jag haft tidigare men närmare BIM. Jag blir så trött på min kropp som alltid strular (känns det som)...är det inte det ena så är det något annat som ska jäklas!

Tillbaks igen

Ja, dessa godingar har då anlänt till apoteket igen, efter att de varit slut (hos tillverkaren, eller hur det nu låg till).... Pessimisten i mig tänkte skaffa dem i veckan eftersom jag tar för givet att det blir ett stort hånande minus även denna månad. Så nästa cykel kan jag hälsa huvudvärk, humörsvängningar och värmevallningar välkomna igen!!  Men jag hoppas ju få slippa dom....

I väntan på....

I väntan på BIM, analyser kan påbörjas.....  Fantastiskt vad kroppen kan ställa till med...har jag inte lite väl ömma bröst, mår jag inte lite illa i alla fall, hmmm, molar lite i magen, huvudvärk...det är väl också grav.symtom, kraftiga analyser av toalettpapper.... Skensymtom, Been there, done that!!! Har nog haft dem alla.

God nyhet??

Ja då har jag varit hos läkaren idag. Fick göra en undersökning samt VUL.

Summan blev att jag har perfekt ÄL-sekret, perfekt utseende på livmodern och en stor äggblåsa  som såg näst intill färdig ut (läkaren trodde inom 2 dagar). Är såklart glad för dessa nyheter....men om nu allt är så perfekt med oss båda....varför blir vi inte gravida???  Läkaren tyckte inte heller att jag skulle göra någon spolning än, att det var för tidigt i utredningen (har jag nämnt att vi har gått där i 9 månader utan att få ta så mycket som ett blodprov) och eftersom jag blivit gravid en gång (missafll v 9), tyckte han inte det var befogat att göra en sådan. Men jag tycker han ignorerar vad jag säger och näst intill idiotförklarade mig när jag sa att jag mådde dåligt av Pergon (som han för övrigt vill att jag fortsätter med).
Och...hör på detta.....han tror att jag har det för stressigt nu och om jag bara slappnar av så följer nog kroppen efter och jag kommer bli gravid`.....  Ja....där försvann det förtroendet för den läkaren.
Han tyckte dessutom att vi skulle göra uppehåll inför flytten till USA och förstod inte min åldersstress..

Nä...ska nog ringa Göteborg och se om dom kan hjälpa mig....

Calanderska eller IVF-kliniken

Calanderska eller IVF-kliniken (båda i Göteborg)........
Har hört gott om båda. Undra om man kan få välja var remissen ska gå, tro?!

Snart.....

Äntligen en dag med absolut inget att göra. Har haft ett par hysteriska veckor på jobbet med kurser och konferenser och när jag väl varit hemma så har jag stupat i säng.....

Så är det dags för kliniken nu på torsdag!!! Som tiden har segat sig fram till detta datum. Nu ska vi äntligen få lite svar på frågor och utredningen ska skyndas på.

Kodnamn

Min sambos kollegor borta i USA hade frågat när han skulle komma tillbaks, han hade då svarat att det beror på vad regeringen säger hemma. De amerikanska kollegorna hade kliat sig i huvudet och undrat vad den svenska regeringen (staten) hade med hans jobb att göra. Men när han föklrat att nej, det var ju "regeringen" i hemmet som bestämde....fick de sig ett gott skratt (de hade tydligen inte hört det uttrycket förut).

Så..min sambo använder tydligen inte orden älskling, sötnos, raring på mig.....nej, det är Regeringen. Nåväl, det känns skönt att veta att han förstått vem som bestämmer här hemma!

Nya tag!

Känns som mitt liv står på paus nu. Tiden står mer eller mindre stilla.... Vi väntar till den 7:e oktober för då ska vi tillbaks till kliniken för planering, så där händer inget....  Sen har sambons projektchef satt lite käppar i hjulet kring USA-planerna och innan vi får klartecken där ifrån kan vi inte börja förbereda där heller.... om bara något ville lossna. Allt detta stressar mig och jag tänker på det på dagarna och drömmer om det på nätterna.

Min mens kom igång idag....som en klocka... Ja, jag är ju inte förvånad, längre. Men jag känner mig faktiskt peppad inför den nya cykeln nu. Massor och åter massor med myspys kring ÄL ska väl ta mig sjutton relatera till ett plus...eller?? Troligtvis inte...det har ju inte funkat de senaste två åren.... Men jag vill tro det denna gång och jag vill hoppas!!

Jag vill också.....

....få ett plus på stickan...
....känna lyckan att vara gravid...
....känna min växande mage...
....läsa graviditetstidningar/böcker...
....känna bebisen sparka...
....köpa bebiskläder och göra iordning barnrummet (som nu står tomt och väntar)...
....se ett liv växa inom mig...
....må illa, ha foglossning, få svullna ben och känna hormonsvallningar (som inte orsakas av Pergo)....
....oroa mig för förlossningen...
....hålla mitt nyfödda barn i famnen...
....möta den spännande tiden i hemmet med en nyfödd bebis...
....göra mina föräldrar stolta morföräldrar, och min sambo en stolt pappa...
....oroa mig för dagis, barnvakt, om mitt barn får i sig tillräckligt med grönsaker etc.....


När tusan ska det bli vår tur? Jag vill också ha dessa rättigheter!!

Lite om oss

Jag och min sambo började försöka "skaffa" barn i aug -2008. Man var spänd av förväntan och räknade då med att det skulle fungera med en gång (vad naiv man var). Vår lycka blev total när vi några dagar innan nyår det året fick ett plus på stickan.  Vi läste allt vi kom över om vår blivande bebis....till och med började med planerna inför barnrummet. Men....i v 9 kom det ljusbruna flytningar och brösten började kännas mindre spända. Det tog några dagar och jag fick sedan komma in till gyn för en kontroll. Den dagen när jag kom hem igen var missfallet ett faktum. Blodet strömmade och jag hade hemska smärtor.  Det fysiska läkte sig snart men de psykiska ärren sitter fortfarande i. Vår bebis skulle ha varit 1 år och 1 vecka idag...och det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på det.

Just vid missfallet trodde man aldrig att man skulle resa sig igen, men på något sätt gör man det och orkar gå vidare. Vi försökte i ytterligare ca ett år (utan resultat) innan vi sökte en privatklinik för utredning som pågår än idag, men det börjar snart närma sig för en IVF-remiss.  Det vi har kvar är spolningen och blodprover.

De har än så länge inte hittat något fel på någon av oss, men man känner att den där frustrationen bara blir värre.  Det känns så jäkla orättvist att alla våra vänner redan har både ett och två barn, medan vi förtvivlat kämpar vidare för vårt första. Vem bestämde att just vi skulle få kämpa??  Jag har blivit en förändrad person genom denna process, någon jag varken känner igen eller gillar. Men det kanske inte är så konstigt då man månad efter månad kastas mellan hopp och förtvivlan. Man tycker livet för det mesta är orättvist och går ständigt med värken i hjärtat och klumpen i magen.

Men det är ändå viktigt att försöka hitta de där ljusa stunderna och ta till vara på dom, att inte glömma bort att leva. Jag har frågat min sambo varför han stannar kvar hos mig, att jag förstår om han försvinner. Men han säger att han gett mig ett löfte och det är att stå vid min sida oavsett vad som händer, och kämpar vi ihop så ska vi ta oss igenom det här. Man får inte glömma av varandra på vägen.....

Kram till er alla som kämpar där ute!!

Åldersgräns?

Blir mer och mer nojjig över utredningen, mer och mer nervös, och mer och mer orolig. Let´s face it....jag blir ju inte yngre och vad jag läste någonstans så får man inte påbörja IVF om man fyllt 38 (????) år. Detta kan väl ändå inte stämma?? Känns lite panikslaget i så fall....jag är 35 och min sambo är 36, så då har vi ju inte så mycket tid på oss. Dessutom finns det väl åldersgräns för adoption?? Även om jag vet att vi inte ska gå händelserna i förväg så måste man ju alltid ha med detta i beräkningarna. Speciellt nu när vi flyttar till USA. Herregud, varför kan inte allt bara lösa sig?

....andas....lungt......

Köpa eller inte??

Beställt lite tester från billiga-tester.se (som jag för övrigt är stamkund hos..hehe...). Känns som jag inte gör annat än kissar på massa stickor. Är det inte ägglossningsstickor så är det grav.stickor....och däremellan följer jag tempkurva.... Ja, man blir helt knas av allt detta.
Såg denna monitor hos dom och undrar om det är värt pengarna??  Hmmm...får fundera ett tag till. Var nära att köpa den för ett år sedan men sen föll det i glömska.

Nyhet:Fertilitetsmonitor från Clearblue

• Ökar dina chanser för graviditet med 89%
• Registerar både LH och östrogen i din urin
• Enkel och säker att använda
• Hittar fler fertila dagar

Kampanjpris: 1.275:- – Nu i lager!

Frustrerad

Mycket tankar som far runt i huvudet nu, speciellt om utredningen. Känner en rädsla för vad den kan visa i slutändan. Fasen, tänk om vi inte kan få egna barn??!! Hur kommer man kunna acceptera det? Jag känner mig, redan nu oduglig som kvinna, eftersom "felet" tydligen ligger hos mig (då mannens simmare var exemplariska). Vet att jag inte ska tänka så, men det är inte alltid så lätt alla gånger...... Man blir så frustrerad och det tär så på energin att månad efter månad känna den där besvikelsen. Det känns som en liten bit av mitt gamla jag dör efter varje månad, och förvandlas till någon jag inte alls vill vara.

Idag är en sån där dålig dag, då man tycker hela livet känns orättvist. Tur man inte alltid har de här dåliga dagarna, men de kommer emellanåt, speciellt när det närmar sig "den dagen".

Denna väntan

Tiden....går....så....långsamt.... Ska tillbaks till kliniken om ca 3 veckor och dagarna bara masar sig fram!! Något jag upptäckt under åren vi försökt bli gravida är att man får vänta. Vänta på ägglossning, vänta på att mensen inte dyker upp, vänta på tider till läkaren, vänta till rätt dag att ta prover, vänta, vänta och vänta mer.....
Fasen att jag inte kan få göra den där äggledarspolningen nu, helst igår....så det är ur världen!!

Blanketter och åter blanketter...

Så var det ju lite papper vi skulle läsa igenom och fylla i.... Misstänker att detta bara är toppen på isberget av alla papper och telefonsamtal vi lär få plåga oss igenom. Blir mycket blod, svett och tårar framöver.

Panikplaner

Min sambo kommer hem i helgen, efter att ha varit borta i USA i 3 veckor.  Jädrans vilken lååååång tid!! Vi har tre viktiga saker att diskutera:
1. Bröllop. Panikplanera ett kyrkobröllop innan vi åker, eller gift oss borgerligt och ha en bröllopsfest när vi kommer hem nästa sommar.
2. Sätta ut huset i alla tidningar för uthyrning......fort som f-n
3. Lägga upp en plan ihop med kliniken ang fertilitetsutredningen

Sen får det andra komma efterhand.

Jo, glömde ju.....måste ju ordna med min tjänstledighet (pratade med min chef i våras om ev USA-flytt och hon sa att det inte blir några problem med tjänstledighet)...men det kanske vore bra om jag meddelade henne att den faktiskt blir av....he he...

Välkommen!!

Det är ett stort ögonblick i ens liv när man beslutar sig för att dra upp sina rötter och flytta. Nu gäller det inte en flytt till Göteborg, eller Malmö...inte heller Köpenhamn eller London. Nu talar vi om en annan världsdel, närmare bestämt USA!! 

Hur kom vi då fram till detta beslut? Jo, min blivande man jobbar på ett stort svenskt företag med fabriker bla i USA. Han har varit över med jämna mellanrum och jobbat och har nu blivit erbjuden jobb där borta (under minst två år). Första tanken var ja,ja, ja, ja, ja!!! Vi bestämde oss att det handlar ju om några år av våra liv, alltså inte för alltid.....så varför inte!! Nu har det gått två veckor sedan beslutet och man blir lite kallsvettig över allt som behövs göras innan. Men har andra klarat det så varför inte vi.

Nu till de stora bekymren!! Vi har ett hus som vi måste hyra ut, dessutom har vi påbörjat infertilitetsutredning. Men det verkar lösa sig på de punkterna också (utredningen kan man fortsätta med trots att vi bor i USA).

Nu är det så att jag inte får jobba i USA, så jag blir en sån där "Housewife"....hehe...något att lägga till CV:t
Alltså kommer jag ha ganska mycket tid att kunna upptäcka den amerikanska kulturen och lära känna människorna där borta. Nu ska jag inte shoppa, få manikyr, pedikyr osv varje dag....faktiskt.... Hade tänkt att passa på att läsa distanskurser från Sverige. Passa på att förbättra mina kunskaper tills jag kommer tillbaks till mitt jobb (som jag får tjänstledigt från). Ska även undersöka om man har möjlighet att jobba ideellt med något där borta. Kan vara ett bra sätt att komma in i den amerikanska kulturen och få vänner.

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tar det när det dyker upp istället!!

Åter igen, Välkommen hit och jag hoppas Du vill följa med oss på vår resa!!