måndag 30 maj 2011
katrinplommon högt och lågt
Är så trött på att äta katrinplommon, så igår kokade jag kräm på dom stället...bara för att variera sig lite. Har inte smakat än men det är bara att tvinga i sig!! Får fråga min läkare om det finns några pulver istället, för magen börjar bli tröttsam!! Kanske är dålig på att äta fibrer (?), men dricker enormt mycket vatten under dagarna. Appropå vatten....vattenmelon, mmmmuuuuummmmmssss.....
söndag 29 maj 2011
Irriterande
Har sovit brevid en spritbutik halva natten, men vid 03 fick jag nog av lukten och gick muttrande ut till soffan. Idag skulle vi åka iväg på en utflykt, och borde egentligen åkt redan, men måste nu vänta på att mannen blir så bra att vi kan åka. PUST!! Behöver jag säga att jag är irriterad.... Känner mig som en mamma när jag säger till honom att "var du tvungen att dricka så mycket när du visste vi skulle iväg, det går att dricka med måtta också" (han tycker jag gnäller och undrar vad problemet är. Problemet???!!) Nädå....allt eller inget tydligen!! *mutter*
lördag 28 maj 2011
Ofrivilligt barnös
Detta blir ett långt inlägg, och jag hade kunnat skriva mycket, mycket mer.. Man har så mycket tankar och känslor i kroppen som bara bubblar, när man väl börjar skriva. Hoppas ändå att ni orkar ta er igenom vår resa och att den förhoppningsvis kan bidra till något.
Jag och min man träffades 2001. Jag var den som egentligen ville skaffa barn tidigt, medan maken ville vänta...han ville vi skulle ha fasta jobb, god ekonomi och hus innan. Visste vi då vad vi vet idag, hade vi börjat mycket tidigare.
I augusti 2008 var månaden och året vi började "försöka". Det var spännande och vi var redo för att bli föräldrar!! December samma år fick jag då vårt plus på stickan och lyckan var total, allt kändes så rätt. Tyvärr byttes glädje mot sorg, då vi fick missfall i v 9. Att få ett missfall är en tung påfrestning, framför allt psykiskt!! Jag fick det bekräftat via ett ultraljud, och en läkare som var robust och tyckte jag skulle rycka upp mig..."du vet att du i alla fall kan bli gravid". Det gör mig frustrerad och förbannad att man, i sin svåraste stund kan bli bemött med denna nonchalans. Jag tackar mina vänner, arbetskamrater och familj för den stöttning jag fick därifrån
Mitt missfall satte djupa sår inom mig, sår som kanske aldrig läker. Men efter ett par månader bestämde vi oss för att det var dags att börja om. De närmsta månaderna hände inget, jag började kissa på ägglossningsstickor för att pricka in ägglossningen...men trots positivt ÄL-resultat så blev jag inte gravid. Jag började bli orolig över att något var fel. Samtidigt började fler och fler omkring oss få sitt första barn och sitt andra, medans vi stod kvar på ruta 1. Mitt gamla jag förbyttes till en bitter, osocial, avundsjuk och missunnsam skugga. Jag började undvika sociala tillställningar där jag visste barn skulle finnas, eftersom jag visste att dagen skulle sluta i gråt. Självförtroendet sjönk i bott och jag kände mig okvinnlig och misslyckad. Gråt och känslan av misslyckande hörde till min nya vardag!
I januari 2010 sökte vi för en utredning. Under tre månader fick jag följa en tempkurva som enligt läkaren så helt normal ut. Det var då dags att proppa kroppen full med hormoner och jag fick äta Pergotime under 6 månader utan något resultat över huvud taget. Under den tiden mådde jag allt sämre och jag blev dagligen påmind om hur "oduglig" jag var, genom gravidmagar och barnvagnar. Ett år efter utredningen började fick vi nog. Jag krävde av min läkare att skicka en remiss till Calanderska för ett IVF.
Vårt första IVF började med att åter igen börja proppa kroppen full med hormoner, genom först en nedreglering och därefter stimulering med sprutor. Dagen för äggplock kom och vi fick ut ut fem ägg, vara tre delade fint på sig. Ett ägg fick jag tillbaks och de andra skulle frysas ner (men de överlevde inte nedfrysningen).
Ruvartiden efteråt var enormt påfrestande och man gick och letade symtom dagarna i ända, samtidigt som man var livrädd för att börja blöda. Men så den 6 april fick vi äntligen se ett plus på en graviditetssticka!! Det är en känsla jag inte kan beskriva, särskilt när man har hållt på så länge och försökt. Samtidigt kändes allt så overkligt, hade vi verkligen lyckats? Tårar av lycka, istället för sorg, föll.
Jag är nu gravid i v 13, och oron finns fortfarande där....oro för ett nytt missfall. Vi vet hur skört det kan vara och vågar inte riktig glädjas fullt ut. Samtidigt är jag så lycklig över att jag har ett liv inom mig, någon som vi så länge längtat efter och jag önskar att vi får se vårt lilla pyre den 7 december!! Jag tar en dag i taget och är tacksam för att vi är ett stort steg på vägen.
Jag har under våra år mötts av diverse kommentarer som sårar mer än de hjälper, även om de är sagda i all välmening. Vill ni hjälpa någon som är ofrivilligt barnlös, snälla välj bort dessa fraser:
"det räcker med att min man skakar kalsongerna framför mig, så blir jag gravid"
"mina barn är P-pillerbarn"
"ni vet väl att ni måste ha sex för att bli gravida"
"det är bara att försöka igen"
"det var Guds vilja" (för det finns ingen Gud...hur skulle det kunna?)
"du kan få låna mina barn"
"njut så länge ni bara är två"
"det är väl inte så farligt, ryck upp dig"
"det är väl bara att adoptera"
.....jag har mötts av alla dessa, och många andra kommentarer och de sårar djupt. Man kan istället hjälpa till med att finnas där och lyssna, att vara intresserad och fråga mig.
Jag vill tacka alla mina härliga bloggläsare som följt och stöttat mig, ni betyder oerhört mycket för mig! När jag började skriva hade jag ingen aning om vilken enorm stöttning som finns där ute, från vackra människor man på ett sätt känner väldigt väl.....men samtidigt inte!! Nu är otroliga!! Jag blir berörd av all den styrka som finns där ute och jag både glädjs och sörjer med er, varje dag!! Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!!
Besök gärna Barnlängtan !!
Kram till er alla som kämpar där ute/ M
Jag och min man träffades 2001. Jag var den som egentligen ville skaffa barn tidigt, medan maken ville vänta...han ville vi skulle ha fasta jobb, god ekonomi och hus innan. Visste vi då vad vi vet idag, hade vi börjat mycket tidigare.
I augusti 2008 var månaden och året vi började "försöka". Det var spännande och vi var redo för att bli föräldrar!! December samma år fick jag då vårt plus på stickan och lyckan var total, allt kändes så rätt. Tyvärr byttes glädje mot sorg, då vi fick missfall i v 9. Att få ett missfall är en tung påfrestning, framför allt psykiskt!! Jag fick det bekräftat via ett ultraljud, och en läkare som var robust och tyckte jag skulle rycka upp mig..."du vet att du i alla fall kan bli gravid". Det gör mig frustrerad och förbannad att man, i sin svåraste stund kan bli bemött med denna nonchalans. Jag tackar mina vänner, arbetskamrater och familj för den stöttning jag fick därifrån
Mitt missfall satte djupa sår inom mig, sår som kanske aldrig läker. Men efter ett par månader bestämde vi oss för att det var dags att börja om. De närmsta månaderna hände inget, jag började kissa på ägglossningsstickor för att pricka in ägglossningen...men trots positivt ÄL-resultat så blev jag inte gravid. Jag började bli orolig över att något var fel. Samtidigt började fler och fler omkring oss få sitt första barn och sitt andra, medans vi stod kvar på ruta 1. Mitt gamla jag förbyttes till en bitter, osocial, avundsjuk och missunnsam skugga. Jag började undvika sociala tillställningar där jag visste barn skulle finnas, eftersom jag visste att dagen skulle sluta i gråt. Självförtroendet sjönk i bott och jag kände mig okvinnlig och misslyckad. Gråt och känslan av misslyckande hörde till min nya vardag!
I januari 2010 sökte vi för en utredning. Under tre månader fick jag följa en tempkurva som enligt läkaren så helt normal ut. Det var då dags att proppa kroppen full med hormoner och jag fick äta Pergotime under 6 månader utan något resultat över huvud taget. Under den tiden mådde jag allt sämre och jag blev dagligen påmind om hur "oduglig" jag var, genom gravidmagar och barnvagnar. Ett år efter utredningen började fick vi nog. Jag krävde av min läkare att skicka en remiss till Calanderska för ett IVF.
Vårt första IVF började med att åter igen börja proppa kroppen full med hormoner, genom först en nedreglering och därefter stimulering med sprutor. Dagen för äggplock kom och vi fick ut ut fem ägg, vara tre delade fint på sig. Ett ägg fick jag tillbaks och de andra skulle frysas ner (men de överlevde inte nedfrysningen).
Ruvartiden efteråt var enormt påfrestande och man gick och letade symtom dagarna i ända, samtidigt som man var livrädd för att börja blöda. Men så den 6 april fick vi äntligen se ett plus på en graviditetssticka!! Det är en känsla jag inte kan beskriva, särskilt när man har hållt på så länge och försökt. Samtidigt kändes allt så overkligt, hade vi verkligen lyckats? Tårar av lycka, istället för sorg, föll.
Jag är nu gravid i v 13, och oron finns fortfarande där....oro för ett nytt missfall. Vi vet hur skört det kan vara och vågar inte riktig glädjas fullt ut. Samtidigt är jag så lycklig över att jag har ett liv inom mig, någon som vi så länge längtat efter och jag önskar att vi får se vårt lilla pyre den 7 december!! Jag tar en dag i taget och är tacksam för att vi är ett stort steg på vägen.
Jag har under våra år mötts av diverse kommentarer som sårar mer än de hjälper, även om de är sagda i all välmening. Vill ni hjälpa någon som är ofrivilligt barnlös, snälla välj bort dessa fraser:
"det räcker med att min man skakar kalsongerna framför mig, så blir jag gravid"
"mina barn är P-pillerbarn"
"ni vet väl att ni måste ha sex för att bli gravida"
"det är bara att försöka igen"
"det var Guds vilja" (för det finns ingen Gud...hur skulle det kunna?)
"du kan få låna mina barn"
"njut så länge ni bara är två"
"det är väl inte så farligt, ryck upp dig"
"det är väl bara att adoptera"
.....jag har mötts av alla dessa, och många andra kommentarer och de sårar djupt. Man kan istället hjälpa till med att finnas där och lyssna, att vara intresserad och fråga mig.
Jag vill tacka alla mina härliga bloggläsare som följt och stöttat mig, ni betyder oerhört mycket för mig! När jag började skriva hade jag ingen aning om vilken enorm stöttning som finns där ute, från vackra människor man på ett sätt känner väldigt väl.....men samtidigt inte!! Nu är otroliga!! Jag blir berörd av all den styrka som finns där ute och jag både glädjs och sörjer med er, varje dag!! Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!!
Besök gärna Barnlängtan !!
Kram till er alla som kämpar där ute/ M
torsdag 26 maj 2011
Ang ömma bröst
Har funderat ett tag över en sak.... Jag har aldrig haft så där rejält ömma bröst. De har väl ömmat lite och känts spända ibland, men jag kan fortfarande ha mina vanlig bh.s utan större problem och numera tycker jag inte att de gör ont alls. Tycker att de växt lite, men inget markant. Överallt läser jag om bröst som ömmar och växer till meloner...mina är mer som, som apelsiner.... kanske ;)
Hmmm...är det jag som är onormal?
Hmmm...är det jag som är onormal?
onsdag 25 maj 2011
Bättre självförtroende
Ordnat tid för First trimester screening. Pratade nyss med en sköterska som skulle ordna allt.
Men herregud vad jag fortfarande tycker att det är läskigt att prata i telefon, på engelska. Men det går bättre och bättre :) Jag tycker det är svårast att hitta ord till alla medicinska termer som ex, flytningar, mensvärk, växtvärk, blodprov osv (tack Google och Wikipedia)..... Har ändå lärt mig att det inte är farligt att fråga, och jag har än så länge kunnat göra mig förstådd. Samtidigt så växer man vid varje konversation, man liksom inser att jag kan faktiskt prata engelska....
För övrigt har jag såklart haft en brun flytning idag också, det verkar hända v.a dag. Blir ledsen när jag ser den, men sen brukar jag lugna ner mig för det upphör nästan med en gång.
Illamåendet är mycket bättre (har dock fortfarande svårt för viss mat) och idag har jag lite mer energi. Kissar fortfarande som en häst, känns som det trycker på blåsan hela tiden. Har molvärk och dragningar i sidorna, men så länge det inte är några kramper håller jag mig lugn....eller ja...
Känns skönt att veta att det snart dags för VUL igen. Jag numera legat fler gånger i gynstolen än i tandläkarstolen (känns det som), så jag är inte särskilt pryd numera ;)
Nu blir det ut lite i solen och den otroliga värmen här idag, ska spana in poolområdet lite.
Kram till er/ M
Men herregud vad jag fortfarande tycker att det är läskigt att prata i telefon, på engelska. Men det går bättre och bättre :) Jag tycker det är svårast att hitta ord till alla medicinska termer som ex, flytningar, mensvärk, växtvärk, blodprov osv (tack Google och Wikipedia)..... Har ändå lärt mig att det inte är farligt att fråga, och jag har än så länge kunnat göra mig förstådd. Samtidigt så växer man vid varje konversation, man liksom inser att jag kan faktiskt prata engelska....
För övrigt har jag såklart haft en brun flytning idag också, det verkar hända v.a dag. Blir ledsen när jag ser den, men sen brukar jag lugna ner mig för det upphör nästan med en gång.
Illamåendet är mycket bättre (har dock fortfarande svårt för viss mat) och idag har jag lite mer energi. Kissar fortfarande som en häst, känns som det trycker på blåsan hela tiden. Har molvärk och dragningar i sidorna, men så länge det inte är några kramper håller jag mig lugn....eller ja...
Känns skönt att veta att det snart dags för VUL igen. Jag numera legat fler gånger i gynstolen än i tandläkarstolen (känns det som), så jag är inte särskilt pryd numera ;)
Nu blir det ut lite i solen och den otroliga värmen här idag, ska spana in poolområdet lite.
Kram till er/ M
En blogg som berör
Jag tappade bokstavligen hakan när jag läste detta, att det verkligen händer i Sverige idag!!
tisdag 24 maj 2011
Strul med att kommentera
Hmmm...har tekniska problem med att kommentera på bloggar idag. För det första så kommer inte mitt användarnamn upp, utan jag får kommentera som anonym....och jag får skriva ordverifiering om och om igen, men godkänns ändå inte!! Gäller inte alla bloggar men vissa, är det blogger som strular igen tro?
Ingen bra dag att krångla med mig, har huvudvärk och är tröööötter. Nu tar jag istället en Magnumglass med mandel!!
Ingen bra dag att krångla med mig, har huvudvärk och är tröööötter. Nu tar jag istället en Magnumglass med mandel!!
måndag 23 maj 2011
Småkärl som brister
 |
| Vecka 10 |
 | ||
| Vecka 12 |
Ursäkta de dåliga bilderna. Pga av avsaknad av kamera har jag fått ta webkameran till hjälp!
Lilla älskade pyret lever och har växt 4 mm på ett par dagar!! Läkaren såg ingen pågående blödning, bara lite ljusbruna flytningar. Han trodde att jag har en ganska skör slemhinna och får lätt småkärl som brister, därav dessa bruna flytningar och småblödningar. Känns ändå ganska skönt att veta orsaken till detta nu. Vi får order om att inte ha sex under två veckors tid på grund av detta. Har jag varit fri från blodet och flytningar efter två veckor kunde vi börja igen, men fortsatte det skulle vi undvika sex under hela graviditeten.....ehhhh...va?! Någon som fått dessa förhållningsorder?
Ska tillbaks nu på fredag igen för ett nytt ultraljud....jag börjar snart få klippkort där..
Är dessutom flyttad till 11+5, så snart är delmålet nått!!
Mensvärk ihop med blod
Så trött på att kroppen jävlas med mig. I lördags kväll fick jag bruna/rosa flytningar igen, jag viftade bort det lite och tänkte att det kan ha att göra med att livmodern växer och då kan småkärl brista. Kom inget mer under gårdagen, men så inatt när jag var uppe på toaletten så såg jag klarrött blod i toalettstolen. Inga mängder, men ändå för mycket för att ignoreras. Har inte kommit mer, men jag har börjat få mer som mensvärk som kommer och går.
Ska ringa gyn nu när dom öppnar och försöka få en akuttid, för att kolla upp detta även om det kan innebära dåliga nyheter. Det behöver ju inte vara något illa heller, men jag kollar hellre upp det en gång för mycket....
Ska ringa gyn nu när dom öppnar och försöka få en akuttid, för att kolla upp detta även om det kan innebära dåliga nyheter. Det behöver ju inte vara något illa heller, men jag kollar hellre upp det en gång för mycket....
söndag 22 maj 2011
Bittermonstret
Mammavecka på Facebook, man ska skriva in när man blev mamma för första gången.... Vad f-n spelar det för roll, vilken ålder man var i?? Vilka vill veta och vem bryr sig?! Vet inte varför, men jag stör mig mer och mer på såna statusuppdateringar (ihop med "kopiera-detta-om-du-har-barn-som", "mina-barn-gör-mig-hel.." m.m). Troligtvis det gamla bittermonstret ihop med avundsjukan som slår klorna i mig... Jag funderar allvarligt på att gå ur fb. Det handlar bara hela tiden om yta ändå, vem som är snyggast, har finast hus, åker på de bästa resorna, har finast barn, har den mest framgånsrika karriären osv.
Men ok, jag säger inte att det alltid är så och ibland är det skönt att veta vad vänner och familj gör. Speciellt när man som jag bor utomlands och inte kan prata så ofta med mina nära och kära. Då är fb bra, och jag tror felet är att jag har för många "vänner" som jag egentligen borde radera från min vänlista...bara ha kvar de jag anser vara mina verkliga vänner!
Kanske fåniga funderingar en söndagskväll, och jag hoppas ingen tar illa vid sig ang "barnstatusarna" på fb för jag menar inget illa. Det blir bara för mycket för mig och jag väljer själv att ignorera och inte läsa dom nu för tiden.
Men ok, jag säger inte att det alltid är så och ibland är det skönt att veta vad vänner och familj gör. Speciellt när man som jag bor utomlands och inte kan prata så ofta med mina nära och kära. Då är fb bra, och jag tror felet är att jag har för många "vänner" som jag egentligen borde radera från min vänlista...bara ha kvar de jag anser vara mina verkliga vänner!
Kanske fåniga funderingar en söndagskväll, och jag hoppas ingen tar illa vid sig ang "barnstatusarna" på fb för jag menar inget illa. Det blir bara för mycket för mig och jag väljer själv att ignorera och inte läsa dom nu för tiden.
lördag 21 maj 2011
Inte i form
Ush, känner mig inte i form för att umgås med andra idag. Ska ut och äta ikväll och jag mår illa, har halsbränna och är uppsvullen (ser mer ut som jag är i 20:e veckan). Men vi har bestämt att inte hemlighålla längre, men inte heller berätta. Frågar dom så "erkänner" vi.
Blir nog en snabb salladsbit på restaurangen och sedan hem igen för att däcka i sängen.
Jag klagar absolut inte på mina symtom, för jag har dom mer än gärna om det ger oss vårt efterlängtade barn i slutändan. Ibland känner jag att jag inte har någon rätt till att klaga, att jag bara ska "hålla tyst och vara tacksam".....och det är jag!! Oerhört tacksam och lycklig, speciellt efter allt man fått utstå!
Samtidigt gör det mig ont att se hur många fortfarande kämpar och lider...och jag lider med er!! Jag tänker på er och följer era bloggar varje dag, glädjs med er när det går bra och gråter med er när det inte går enligt planer. Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!!
Hoppas ni haft en underbar bloggträff, önskar jag kunnat vara med!!
Blir nog en snabb salladsbit på restaurangen och sedan hem igen för att däcka i sängen.
Jag klagar absolut inte på mina symtom, för jag har dom mer än gärna om det ger oss vårt efterlängtade barn i slutändan. Ibland känner jag att jag inte har någon rätt till att klaga, att jag bara ska "hålla tyst och vara tacksam".....och det är jag!! Oerhört tacksam och lycklig, speciellt efter allt man fått utstå!
Samtidigt gör det mig ont att se hur många fortfarande kämpar och lider...och jag lider med er!! Jag tänker på er och följer era bloggar varje dag, glädjs med er när det går bra och gråter med er när det inte går enligt planer. Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!!
Hoppas ni haft en underbar bloggträff, önskar jag kunnat vara med!!
Vecka 11+3
Var på världens snabbaste ultraljud igår. Läkaren var så stressad att undersökningen tog ca 2 minuter. Man såg hjärtat som slog och frekvensen var normaaaal, och allt annat var normaaaalt. Hade gärna velat sett det lilla pyret röra på sig, men det gjorde jag inte nu. Känner mig lite orolig, men får väl lita på läkaren som sa att allt såg bra ut.
Saknar verkligen en kamera!! Vet inte när min kära make ska få tummen ur och köpa en ny. Vi är lite olika han och jag i våra inköp. Jag är mer spontan, gillar att shoppa och gör kanske inte alltid de mest genomtänkta köp med de fungerar ;) Min man däremot, han ska titta i tio olika butiker, sidor på nätet och jämföra priser och produkter. Ok, det är väl bra men det tar sån tiiiiid! Det kan ta flera månader för honom att genomföra ett köp av tex en TV. Men nu har jag bestämt att det blir en kamera inom en veckas tid...så det så ;)
Saknar verkligen en kamera!! Vet inte när min kära make ska få tummen ur och köpa en ny. Vi är lite olika han och jag i våra inköp. Jag är mer spontan, gillar att shoppa och gör kanske inte alltid de mest genomtänkta köp med de fungerar ;) Min man däremot, han ska titta i tio olika butiker, sidor på nätet och jämföra priser och produkter. Ok, det är väl bra men det tar sån tiiiiid! Det kan ta flera månader för honom att genomföra ett köp av tex en TV. Men nu har jag bestämt att det blir en kamera inom en veckas tid...så det så ;)
fredag 20 maj 2011
Dåligt med sömn
Klockan är 03.30 här i USA och jag kan, i vanlig ordning inte sova... Har de senaste veckorna vaknat, gått på toaletten och sen....pling....klarvaken!! Ligger oftast ett par timmar och vrider på mig, men nu har jag lagt mig i soffan, tittar på film och äter...hmmm...russin (det enda vi hade hemma som jag kunde tänka mig). Kanske ska byta till katrinplommon och göra magen en tjänst ;)
Antar att det är lite oro i kroppen eftersom vi ska på ultraljud idag, dessutom måste jag ringa och boka tid för "first trimester screening" alltså KUB/NUP eller vad man nu kan likna det med. Ska även testas för cystisk fibros, hur man nu gör det.
Att försöka göra sig förstådd och att förstå allt i medicinska termer på ett annat språk är inte helt lätt, men jag har ju lyckats hittills....så jag antar att jag på något sätt kan lyckas idag. Brukar förstå det mesta, men även om jag själv jobbar inom sjukvården, så har de ju andra uttryck och rutiner här. Det är lätt att det kan uppstå missförstånd, men än så länge *knack,knack i trä* har det gått bra.
Önskar er en härlig fredag!!
Antar att det är lite oro i kroppen eftersom vi ska på ultraljud idag, dessutom måste jag ringa och boka tid för "first trimester screening" alltså KUB/NUP eller vad man nu kan likna det med. Ska även testas för cystisk fibros, hur man nu gör det.
Att försöka göra sig förstådd och att förstå allt i medicinska termer på ett annat språk är inte helt lätt, men jag har ju lyckats hittills....så jag antar att jag på något sätt kan lyckas idag. Brukar förstå det mesta, men även om jag själv jobbar inom sjukvården, så har de ju andra uttryck och rutiner här. Det är lätt att det kan uppstå missförstånd, men än så länge *knack,knack i trä* har det gått bra.
Önskar er en härlig fredag!!
tisdag 17 maj 2011
Tröttheten
Totalt utslagen idag...så trött, så trött.... Orkar och känner inte för att göra någonting nu för tiden.
Har inte haft några mer bruna flytningar sedan i lördags kväll, så jag har inte heller brytt mig om att ringa läkaren. Ska ju träffa honom på fredag igen, och händer inget innan dess så väntar jag. Är såklart orolig inför ultraljudet och det första jag kommer titta efter är tecken på liv och rörelse. Man är ju extra nervös denna gång bara för de där sablans flytningarna...
Har tänkt mycket de här sista dagarna på att allt är så skört, att man aldrig riktigt kan slappna av. Jag tänker på det som hände Längtan och hennes man, som fick ta bort sin älskade Dutt. Hur kan livet vara så orättvist? Får inte vi kämpa nog, med att lyckas bli gravida?
Har inte haft några mer bruna flytningar sedan i lördags kväll, så jag har inte heller brytt mig om att ringa läkaren. Ska ju träffa honom på fredag igen, och händer inget innan dess så väntar jag. Är såklart orolig inför ultraljudet och det första jag kommer titta efter är tecken på liv och rörelse. Man är ju extra nervös denna gång bara för de där sablans flytningarna...
Har tänkt mycket de här sista dagarna på att allt är så skört, att man aldrig riktigt kan slappna av. Jag tänker på det som hände Längtan och hennes man, som fick ta bort sin älskade Dutt. Hur kan livet vara så orättvist? Får inte vi kämpa nog, med att lyckas bli gravida?
lördag 14 maj 2011
Fortsätter idag
Bruna flytningarna har fortsatt idag, lite ljusare i färgen och lite mer i mängd. Har bestämt mig för att ringa imorgon och prata med dom (om inte annat för att lugna mig lite). Vet att det är vanligt med småblödningar och bruna flytningar under en graviditet, men det gör mig ändå rädd....det var ju precis så här som mitt förra missfall började. Jag vet att jag ska försöka att inte tänka på det, och tro mig jag försöker...men det är inte så lätt att bara ignorera det heller. Inte när man har varit med om det förut! Men jag hoppas så klart på det bästa och att vårt lilla gullefjun där inne mår bra och är lyckligt ovetande.
fredag 13 maj 2011
Grattis
Ett stort grattis till hjärtats längtan, som plussade idag...på sin födelsedag!! Vilken fin present.
Inlägg som försvann??
Vet inte riktigt vad som hände med blogger det sista dygnet. Har varken kunnat skriva eller läsa något, sen har mina två senaste inlägg försvunnit.....
I vilket fall...får väl ta om det igen....
Igår fick jag en mörkbrun flytning, så jävla självklart när man börjar få ett hopp om att detta kan lyckas. Är det ödet som straffar mig när jag tänker så?? Försökte att inte få panik, utan tänka klart. I måndags, i samband med ultraljudet, tog de även ett cellprov och jag blödde en del efter detta. Slutade ganska snart, men så kom det här mörka igår. Försöker intala mig själv att detta beror på provtagningen, för jag har inte ont (förutom dragning ut i ljumskarna) och idag har det inte kommit något mer....än....
Tänkte jag skulle ringt läkaren, men jag avvaktar över helgen. De har ju journummer om något skulle hända.
I vilket fall...får väl ta om det igen....
Igår fick jag en mörkbrun flytning, så jävla självklart när man börjar få ett hopp om att detta kan lyckas. Är det ödet som straffar mig när jag tänker så?? Försökte att inte få panik, utan tänka klart. I måndags, i samband med ultraljudet, tog de även ett cellprov och jag blödde en del efter detta. Slutade ganska snart, men så kom det här mörka igår. Försöker intala mig själv att detta beror på provtagningen, för jag har inte ont (förutom dragning ut i ljumskarna) och idag har det inte kommit något mer....än....
Tänkte jag skulle ringt läkaren, men jag avvaktar över helgen. De har ju journummer om något skulle hända.
torsdag 12 maj 2011
måndag 9 maj 2011
Pustar ut
PUST!!!
Allt så bra ut på ultraljudet och hjärtat slog som det skulle, fick även se att den lille parveln rörde på sig. Blev framflyttad också till 9 + 2.
Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta mirakel!! Herregud, vi som har kämpat i flera år och inte ens fått ett plus på stickan. Men det är "värt" (önskar naturligtvis att vi hade sluppit gått igenom något av detta) alla stunder av tårar, besvikelser, hormonbehandlingar, provtagningar, undersökningar, IVF, avundsjuka och bitterhet....när man får se ett hjärta ticka och det lilla pyret röra på sig.
Nästa fredag blir det ultraljud igen....
En fantastisk läkare jag har, en typisk amerikan som pratar och pratar och pratar....och är genomtrevlig!! Han frågade mig mycket om Sverige och berättade att han tyckte mycket om Max von Sydow... Han printade ut fakta om honom och visade mig, så nu vet jag att von Sydow är uppvuxen i Lund :)
Tyvärr har jag inga bilder att visa, då vår kamera är puts väck....får försöka skaffa oss en ny a.s.a.p....
Allt så bra ut på ultraljudet och hjärtat slog som det skulle, fick även se att den lille parveln rörde på sig. Blev framflyttad också till 9 + 2.
Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta mirakel!! Herregud, vi som har kämpat i flera år och inte ens fått ett plus på stickan. Men det är "värt" (önskar naturligtvis att vi hade sluppit gått igenom något av detta) alla stunder av tårar, besvikelser, hormonbehandlingar, provtagningar, undersökningar, IVF, avundsjuka och bitterhet....när man får se ett hjärta ticka och det lilla pyret röra på sig.
Nästa fredag blir det ultraljud igen....
En fantastisk läkare jag har, en typisk amerikan som pratar och pratar och pratar....och är genomtrevlig!! Han frågade mig mycket om Sverige och berättade att han tyckte mycket om Max von Sydow... Han printade ut fakta om honom och visade mig, så nu vet jag att von Sydow är uppvuxen i Lund :)
Tyvärr har jag inga bilder att visa, då vår kamera är puts väck....får försöka skaffa oss en ny a.s.a.p....
fredag 6 maj 2011
Kramp
Var och handlade idag, och efter 15 minuter började jag känna illamående och lite värk i hö ljumske\sida. Tog mig till kassan, men väl i bilen kände jag att det bara blev värre, och värken gick över i smärtor och kramp. Lyckas köra hem (5 min), ta mig från bilen och in till badrummet där jag hamnade i en hög på golvet, illamående, svimfärdig och kramper.
Men efter någon minuts kvidande på badrumsgolvet går det över. Det har gått några timmar nu och jag känner lite ömhet, som jag sträckt mig och lite ilningar på hö sida. Min undran vad detta nu var?! Jag har tyvärr varit ganska stillsam i veckan pga illamående och enorm trötthet, och jobbar man inte så blir det lätt soffan... Kan det vara så att jag idag gjorde, typ en sträckning av ligamenten (eftersom ag inte rört mig så mycket under veckan)?
Till saken hör också att på VUL för ca två veckor sedan såg de att min hö äggstock fortfarande är ganska förstorad (pga hormonstimuleringen)....kan det vara den som spökar?!
Nu ska jag ju till läkaren på måndag, så jag kommer passa på att fråga om vad han tror. Ber bara till Gud (som jag egentligen inte tror på) att allt är bra!
Projekt i helgen blir att börja med kortare promenader, nu får det vara slut på stillasittandet....
Men efter någon minuts kvidande på badrumsgolvet går det över. Det har gått några timmar nu och jag känner lite ömhet, som jag sträckt mig och lite ilningar på hö sida. Min undran vad detta nu var?! Jag har tyvärr varit ganska stillsam i veckan pga illamående och enorm trötthet, och jobbar man inte så blir det lätt soffan... Kan det vara så att jag idag gjorde, typ en sträckning av ligamenten (eftersom ag inte rört mig så mycket under veckan)?
Till saken hör också att på VUL för ca två veckor sedan såg de att min hö äggstock fortfarande är ganska förstorad (pga hormonstimuleringen)....kan det vara den som spökar?!
Nu ska jag ju till läkaren på måndag, så jag kommer passa på att fråga om vad han tror. Ber bara till Gud (som jag egentligen inte tror på) att allt är bra!
Projekt i helgen blir att börja med kortare promenader, nu får det vara slut på stillasittandet....
torsdag 5 maj 2011
Gravid i USA
Först en fråga: om jag ändrar ställning hastigt eller reser mig upp upp lite snabbt får jag som kramp i båda sidorna, ut mot ljumskarna (går över efter några sekunder). Någon som känner igen det? kan det vara ligamenten som protesterar, att man är för snabb i sina rörelser?
Läser en del på nätet om att vara gravid i USA, och tydligen (om jag förstått rätt) så går man inte till någon barnmorska här för inskrivning. Jag har dock kontakt med läkare och ska träffa en nu på måndag igen, så det går ingen nöd på mig, de har stenkoll på mig... Dessutom är en bra försäkring ett BIG måste, annars blir man ruinerad. Vår försäkring tillåter oss att ta alla prover och göra alla undersökningar vi vill under graviditeten och det känns ju betryggande.
P.S "USA-Anna" jag kommer kommer nog bombadera din mejl med lite frågor, för jag märker att de dyker upp nu ;)
Ha det så gott, mina underbara bloggsystrar!!
Läser en del på nätet om att vara gravid i USA, och tydligen (om jag förstått rätt) så går man inte till någon barnmorska här för inskrivning. Jag har dock kontakt med läkare och ska träffa en nu på måndag igen, så det går ingen nöd på mig, de har stenkoll på mig... Dessutom är en bra försäkring ett BIG måste, annars blir man ruinerad. Vår försäkring tillåter oss att ta alla prover och göra alla undersökningar vi vill under graviditeten och det känns ju betryggande.
P.S "USA-Anna" jag kommer kommer nog bombadera din mejl med lite frågor, för jag märker att de dyker upp nu ;)
Ha det så gott, mina underbara bloggsystrar!!
tisdag 3 maj 2011
Oro och längtan
Jag har inte lagt upp någon babyticker än. Är ganska skrockfull av mig och vill först göra ultraljudet nästa måndag och se så allt är bra innan.
Mår illa hela dagarna, men kräks inte...vilket jag antar är bra...typ... Fortfarande halsbränna, trött som en gnu, svullen om magen och en del molvärk (vissa dagar mer, andra dagar nästan inget). Brösten..de är inte så ömma, och har inte varit på ett par veckor, vad nu det betyder.
Läntar tills måndag och ultraljudet, längtar till v 12 då man kan känna sig lite mer säker och lääängtar tills jag (förhoppningsvis)får hålla min nyfödda bebis i mina armar.
Hatar all denna oro!!!
Mår illa hela dagarna, men kräks inte...vilket jag antar är bra...typ... Fortfarande halsbränna, trött som en gnu, svullen om magen och en del molvärk (vissa dagar mer, andra dagar nästan inget). Brösten..de är inte så ömma, och har inte varit på ett par veckor, vad nu det betyder.
Läntar tills måndag och ultraljudet, längtar till v 12 då man kan känna sig lite mer säker och lääängtar tills jag (förhoppningsvis)får hålla min nyfödda bebis i mina armar.
Hatar all denna oro!!!
söndag 1 maj 2011
Hjälp mig förstå
Ibland läser man artiklar om kvinnor som helt plötsligt får rejält ont i magen och åker in akut till sjukhus. Väl där får de veta att..hoppsan...de är gravida och ska föda...typ nu!!
Jag har aldrig förstått detta! Hur kan man gå 9 månader utan att känna att man är gravid. Ok, vissa kan tydligen få en liknande mensblödning under graviditeten, ok, man kanske är storväxt så man inte märker att magen växer, ok, alla mår inte dåligt.....MEN känner man inte att barnet rör på sig, eller sparkar? Jag har lite svårt att förstå att man inte känner något! Kanske det är jag som är trångsynt?
Jag dömer ingen, vill bara försöka förstå.
Jag har aldrig förstått detta! Hur kan man gå 9 månader utan att känna att man är gravid. Ok, vissa kan tydligen få en liknande mensblödning under graviditeten, ok, man kanske är storväxt så man inte märker att magen växer, ok, alla mår inte dåligt.....MEN känner man inte att barnet rör på sig, eller sparkar? Jag har lite svårt att förstå att man inte känner något! Kanske det är jag som är trångsynt?
Jag dömer ingen, vill bara försöka förstå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)