Totalt utslagen idag...så trött, så trött.... Orkar och känner inte för att göra någonting nu för tiden.
Har inte haft några mer bruna flytningar sedan i lördags kväll, så jag har inte heller brytt mig om att ringa läkaren. Ska ju träffa honom på fredag igen, och händer inget innan dess så väntar jag. Är såklart orolig inför ultraljudet och det första jag kommer titta efter är tecken på liv och rörelse. Man är ju extra nervös denna gång bara för de där sablans flytningarna...
Har tänkt mycket de här sista dagarna på att allt är så skört, att man aldrig riktigt kan slappna av. Jag tänker på det som hände Längtan och hennes man, som fick ta bort sin älskade Dutt. Hur kan livet vara så orättvist? Får inte vi kämpa nog, med att lyckas bli gravida?
Ibland undrar man ju varför vissa får vara med om så mycket....
SvaraRaderaAtt det avtagit låter ju himla bra! Det kommer gå bra på fredag!
KRAM!
Min chef brukar säga: Gud slår på dem som redan ligger. Vet inte riktigt om det är så men ibland känns det som om en del får allt "skit".
SvaraRaderaHoppas allt är som det ska hos dig, jag hoppas och tror det. Önskar dig lycka till på fredag (fast jag vet att väntan på sådana dagar är låååång).
Stor kram!