söndag 19 september 2010

Frustrerad

Mycket tankar som far runt i huvudet nu, speciellt om utredningen. Känner en rädsla för vad den kan visa i slutändan. Fasen, tänk om vi inte kan få egna barn??!! Hur kommer man kunna acceptera det? Jag känner mig, redan nu oduglig som kvinna, eftersom "felet" tydligen ligger hos mig (då mannens simmare var exemplariska). Vet att jag inte ska tänka så, men det är inte alltid så lätt alla gånger...... Man blir så frustrerad och det tär så på energin att månad efter månad känna den där besvikelsen. Det känns som en liten bit av mitt gamla jag dör efter varje månad, och förvandlas till någon jag inte alls vill vara.

Idag är en sån där dålig dag, då man tycker hela livet känns orättvist. Tur man inte alltid har de här dåliga dagarna, men de kommer emellanåt, speciellt när det närmar sig "den dagen".

4 kommentarer:

  1. Hej! Blir lite avis när jag läser om flytten till USA! Är det permanent?
    Jag förstår fullt dina tankar om utredningen. Men det är samtidigt skönt att få svar på varför det inte tar sig. En utredning som pekar på oförklarlig barnlöshet är väldigt frustrerande.
    Du ska inte alls känna dig oduglig som kvinna! Du är precis lika tillräcklig och som alla andra och du kommer att bli mamma en dag! Det tar bara lite längre tid, och vi får kämpa lite (mycket) hårdare, men det SKA gå!
    Hur är hjälpen med ivf i USA?
    (Tycker förresten du ska testa Apiforce, om du ändå har dem hemma! Inget att förlora!)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Förstår exakt vad du menar med att det tär på en med besvikelse efter besvikelse. Vi har också försökt sedan hösten 2008 och vilken berg-och dalbana det har varit. Fruktansvärt! Men du kommer bli mamma en dag, det är jag säker på:)

    SvaraRadera
  3. Tack, för de snälla orden. De värmer mycket =)

    Miss S: Nej, vi ska bo där i minst två år, det är min sambo som har fått jobb på ett svenskt företag. Han känner ett svenskt par där som genomgått precis samma sak med IVF därifrån som vi kan få lite råd av. Så jag hoppas det löser sig.

    Barn är livet: Ja, ush. Denna psykiska press är inget man önskar någon! Skönt att man kan finna stöttning i andra.

    SvaraRadera
  4. Ja, hur var det nu igen med Apiforce... Jag får nog undersöka saken lite, om man ska sluta med dem när mensen kommer... Minns inte.

    SvaraRadera