Jag kommer ihåg dagen för nästan precis två år sedan.....
Min mens var en vecka försenad, men jag hade mensvärk och mina bröst ömmade något gräsligt. Var ganska säker på att den skulle dyka upp vilken dag som helst, som den alltid gör. Det var en fredag, jag hade öppnat en Corona och vi skulle äta sushi. Men så kände jag att jag nog var tvungen att ta det där testet........kommer så väl ihåg känslan i kroppen när jag såg plusset på stickan. Jag sprang gråtandes ner till min sambo, som blev förskräkt och trodde ju att det hänt något. och det hade det ju....men något bra =) Jag kan le och bli varm inombords när jag tänker på just den stunden. Man översköljs av en sånt glädjerus och vill i samma sekund skrika ut till hela världen att man är gravid!!
Men jag kommer också tyvärr ihåg känslan då jag insåg att vi fick missfallet (v 10). Allt krossades på en sekund...alla drömmar, alla förhoppningar....vi skulle ju bli föräldrar...och allt bara försvann på någon sekund.
Vi började försöka ganska snabbt efter missfallet, men sedan dess har det inte hänt något =( Hoppas bara att 2011 är det året då vi kommer lyckas!!
Det är det, 2011 år vårat år! Kram
SvaraRaderaSå jobbigt det måste vara att få missfall i v 10 o sedan behöva kämpa på i 2 år o inget händer... jag känner med dig o hoppas att nästa år blir ett bra år för oss alla.
SvaraRaderaUsch, ett missfal i v.10 borde ingen behöva vara med om!
SvaraRaderaJag hoppas att 2011 blir erat år och att när ni fått nästa plus inte behöver gå igenom samma igen.
Många varma kramar o Gott Nytt År!!
Det skall bli ett lyckat år! Håller alla tummar och tår! Kramar
SvaraRadera