Så var mindre än halva tiden kvar till TD. Tur att jag de närmsta dagarna har en hel del att göra i vår nya bostad annars hade jag nog blivit knasig. Man tänker otroligt mycket på ruvandet. Har det lyckats? Är det misslyckat? När jag har molvärk är jag orolig för att något är fel OCH när jag inte har molvärk är jag orolig att något är fel. Brössten ömmar lite mindre än för några dagar sedan, vad betyder det? Och toapappret vågar jag knappt titt på! Ja ni förstår.......
Det är ren tortyr att hålla på så här, att kastas mellan hopp och förtvivlan!! Jag vet att jag ska försöka lugna mig och tänka på annat, att jag inte kan göra mer....men det är inte alltid så lätt....
Ja usch! de är runt dag 7-8 som hjärnan börjar spela sjuka spratt med en, de är så svårt att tänka på nåt annat. Och man sliter ont. man har lagt ner så mycket på detta och lämna ut sitt innersta jag och vart helt utlämnad i läkares händer. Så de är svårt att koppla bort tankarna.. på de man längtar så mycket efter!
SvaraRaderaLycka till igen!
// Denise