Frustration

Lilla knodden ligger och sover sött i babygymmet. För femte kvällen/natten i rad har han haft magknip. Det varar allt från 2-4 timmar och är påfrestande för både oss och honom. Vi har löst det så att vi får turas om att ta hand om honom, eftersom man inte orkar själv. Vissa dagar har han varit otröstlig, oavsett vad vi gör (lugnar ner sig i kortare perioder). Det gör så ont i mitt hjärta och man blir själv så frustrerad att man inte kan göra något som kan lindra det onda. Samtidigt känner jag mig som en dålig mamma som blir så frustrerad, irriterad och själv börjar gråta många gånger, men jag vet att jag försöker så gott jag kan att trösta och lindra.
I helgen får jag dock Semperdroppar från Sverige, så jag hoppas lite på dem. Ska ta upp det med läkaren också nästa vecka. Har läst en del om kolik och hur man kan lindra. Men det verkar vara bäst är när han får sitta upprätt och gunga lite.

Idag ska jag äntligen få bort julen. Skulle ordnat det igår, men jag fick inte en minut för mig själv. Han var otroligt mammig och skulle ligga hos mig hela tiden. Passade på att ta en mysdag, då han låg på mitt bröst/knä/famn och jag vilade och tittade på film. Man får egentligen passa på att ha dessa stunder för rätt vad det är så är man en sån där piiiinsam mamma....hihi....

Ha en härlig helg, fina ni!!