Tillbakablick

Har läst lite bloggar och tyvärr har ett par tjejer fått missfall. är så hemskt ledsen för deras skull, för jag kommer ihåg den där känslan!!

Jag och min blivande man blev gravida ganska snabbt (2 mån) efter att vi bestämt oss för att börja försöka. Lyckan var total och vi började vänja oss vid tanken att bli föräldrar. Vi läste allt vi kom över....  Men en dag fick jag lite bruna flytningar och blev så klart jätterädd, ringde gyn och fick komma in på ett VUL. Man såg då ett foster men tyvärr slog inte hjärtat...men jag såg den lilla bönan. Kan inte beskriva den smärta jag kände när läkaren bekräftade missfallet, hela min värld rasade samman. Med en gång efteråt börjar man klandra sig själv....var det något jag gjorde? Var det för att jag lyfte för tungt? Har jag ätit något olämpligt?

Detta skedde i v 10, så det var ju ganska tidigt, men det gör inte sorgen och smärtan mindre för mig. Jag var helt otröstlig lång tid efteråt och det har tagit tid att komma över det. Jag är otroligt tacksam för min familj och mina arbetskamrater som stöttade mig vid den tidpunkten.

Det har gått ca 1,5 år sedan missfallet, men det kommer över mig ibland (speciellt vid jul som är familjehögtiden).

Livet är inte rättvist

Ibland tänker jag på hur våra liv sett ut om vi inte fått missfall. Vi hade nu haft ett barn på lite över ett år, jag hade troligtvis börjat jobba efter mammaledigheten och min sambo kanske varit pappaledig. Vi hade planerat för en mysig familjejul och man hade varit med i gemenskapen. Istället står man nu utanför och tittar avundsjukt på de som för andra gången blir gravida, eller sitter tyst när vänner pratar om sina barn. Varför ville livet annorlunda med just mig?? Vad har jag gjort för fel...

Snö i drivor

Det har kommit lite snö inatt....eller ja....ganska mycket...  Det betyder skottning. Tyckte det räckte med den skottningen förra året. Jädrans vad jag skottade, visste tillslut inte var jag skulle lägga all snö. Blev som en vallgrav runt huset. Vill verkligen inte ha en sån vinter till. Snö över december och januari, sen kan det smälta bort och genast bli vår =)

Inplanerat

Pos ÄL-test i förrgår....ja inte så svårt att lista ut vad vi gjort de senaste dagarna  ; )  Men det är lite svårt att hitta lusten när sexet blir så inplanerat runt ÄL. Vissa gånger har jag ringt hem från jobbet och sagt att han liksom är beredd när jag kommer hem, för att jag sedan måste iväg igen. Men vad gör man inte för det där plusset =)

Nu följer den lååååånga väntan på BIM.

Ingen bra månad

Tusan, vilka humörsvängningar jag haft denna Pergokur....
Ena stund blir jag irriterad och arg på allt och alla, vill helst slå ihjäl den som står närmast. Sekunderna efter det gråter jag floder och sedan kan jag vara hur glad och pigg som helst. Det är otroligt jobbigt att svänga så i humöret och mest jobbigt är det att allt går ut över min sambo. Han får verkligen ta allt....

Vi var på middag igår och denna gång var det jag som fick köra. kommer till festen och när jag blir erbjuden bubbel så säger man ju....nej, tack jag kör idag. Var tror ni allas blickar hamnade??? Jomenvisst....min mage. Ignorerade detta men ville egentligen bara ropa ut..."Nej, vi är inte gravida....denna månad heller"...
Senare på kvällen avslöjades det att ena paret är gravida. Jo, men...så jävla mycket grattis till er då!! Nu sa jag förstås inte så, men man känner den där smärtan i hjärtat. Man vill bara åka hem och lägga ser ner och gråta. Känns så jäkla orättvist att det snart bara är vi kvar. Det gör så otroligt ont och man känner sig så oduglig. På vägen hem igår satt jag och funderade på varför min sambo ens stannar kvar hos mig....

P.S Naturligtvis är jag glad för detta parets skull (det handlar inte om det), och självklart visade jag inte hur ledsen jag blev och hur ont det gjorde. Man blir liksom en expert att hålla sånt inom sig.

Tidigt test

Negativt ÄL-test och tempen ligger fortfarande lågt. En dag för tidigt att testa, men det är lika bra att köra igång.
Har upptäckt denna cykel att jag har mer flytningar. Kan kanske bero på Pergotabletterna.

Appropå dessa älskade tabletter.... Ska nog redan nu gå till apoteket och försöka få ut några paket, men jag lovar er....de är slut (för det är de alltid). Men då får man väl beställa hem?? Enl min läkare var det slut hos tillverkaren. Jag blir bara så trött på att hålla på och jaga dessa paket varje gång. Är det fler som haft samma problem?

Stora stenar

Känner mig alldeles handlingsförlamad. Jag har så mycket som hänger över mig nu både med USA-flytten och byte av infertilitetsklinik, men även jobbet kräver mycket av mig nu eftersom jag är ansvarig över vissa arbetsområden. Men jag känner att min ork håller på att ta slut både psykiskt och fysiskt. Försöker ändå hålla humöret uppe och stoppar febrilt i mig vitaminer i jakt på lite energi. Men vad gör man när man blir totalt handlingsförlamad? Tror att det blivit lite väl mycket på en gång nu, så det helt enkelt låser sig....jag vet inte var jag ska börja.....

Desutom ororar jag mig hur det nu blir med barnlösheten när vi bor utomlands. Min läkares svar var att ät Pergo i 6 månader och ha massor av sex i ert nya sovrum.....och slappna av.....så ska du se att du blir gravid där borta. Ska vi alltså kämpa i två år till utan hjälp?? Klarar vi det? Min sambo är inte så pigg på att byta klinik och kanske börja om från början. Jag??...Jag vill bara komma bort från allt och hitta mig själv igen.

Tomt i asken

Yes....inga mer Pergo denna månad....tack och lov för det!!
Har de senaste dygnen varit gräsligt illamående, gråtfärdig med vallningar och haft mycket flytningar. Inget kul alltså... 

Imorgon bär det av till apoteket för ägglossningstest (borde snart bli VIP-medlem hos clearblue...hehe...) och jag hoppas nu att det visar positivt denna månad. När jag inte äter Pergo vet jag precis hur min cykel beter sig och var jag befinner mig i den, men med Pergo har jag ingen aning om när ÄL kommer (mer än att det sker ngn dag mellan dag 4-10 efter sista tabletten). Så in med tempning, kissandes på ÄL-stickor och planerat sex.

Fasen, vilken cirkus detta har förvandlats till...... Det var liksom inte det här vi tänkt oss den dagen vi beslutade oss för att skaffa barn!

Herregud, vad gott!!

Har blivit helt galen i grapefrukt!! Från att knappt smakat på den bittra frukten till att äta flera om dagen.... Det är iof nyttigt så jag ska inte klaga, får ju i mig vitaminer.

Funderar lite på det här med folsyra...att äta eller inte äta. Har ätit det i omgångar, men tankspridd som jag är så glömmer jag för det mesta att ta dom. På apoteket har de ju tabletter Folsyra (kan inte äta Mitt val Kvinna eftersom jag får sån magkatarr av dem), så detta har jag köpt på mig nu så jag ska verkligen försöka komma ihåg dem. Hur gör ni?

Award

Tack fina Miss S och ettvanligtliv för awarden, blev så glad!!

Awarden går ut på  att lägga upp ett favoritfoto och skriva 3 saker som står en nära. Sedan ge den vidare till 5 personer.

Eftersom jag bloggar anonymt är det lite svårt att välja bild. Men jag valde ändå en bild från våran resa förra året, då vi bilade genom vin- och champagnedistrikten i Frankrike och Tyskland.

Tre saker som står mig nära:
1. Min familj som älskar mer än allt annat!
2. Min blivande man, som alltid finns där och stöttar mig, när jag behöver det som bäst. Vi har kommit varandra närmre under vår kamp för att få bli föräldrar.
3. Mina vänner som jag kan prata med om allt

Jag skickar awarden vidare till:
Tea
Barnärlivet
Du + jag och framtiden
Anna
Av längtan till dig

Ni är alla fantastiska tjejer!!

Kram!!