Trötter

Tusan vad trött jag är idag, mer eller mindre en zoombie (jag som skulle gjort så mycket idag). Illamåendet har hängt i hela dagen och huvudvärken är inte det minsta trevlig. Känner mig som en flodhäst och magen är svullen, så jag ser redan ut som jag är i 18:e veckan... Vet inte riktigt hur jag ska klara av middagen ute ikväll. Men....jag mår gärna så här, bara allt går bra fram till 14:e december!!

Tack för alla era tummar den senaste veckan, de var verkligen magiska!!

Våga se framåt?

Jag lovar att jag var rejält nervös inför ultraljudet idag....rejält!! Det första jag tittade efter var något som rörde sig...och...där var det, hjärtat slog fortfarande (vi fick även höra hjärtslagen)!! Enligt mannen sa de att det slog med 141 slag (jag slutade lyssna för en stund) och den lille hade också växt lite. Allt såg fullt normalt ut enligt läkaren och han gratulerade till graviditeten. Nästa ultraljud är om precis två veckor!

Jag har sedan vi fick veta att vi var gravida haft svårt att glädja mig och jag har liksom inte känt mig gravid. Tror att det är lite av en försvarsmekanism hos mig, att inte fästa mig för mycket vid tanken att vara gravid. Har trott att det ändå kommer gå åt skogen....det har det ju gjort under flera års tid. Flera år av misslyckande och besvikelser sätter sina djupa spår. Men jag har lovat mig själv att tillåta att njuta nu, att verkligen försöka ta in det här och våga tänka framåt. Fast att köpa någon bebisgrej är jag inte riktigt redo för än.....små steg i taget....

Tack för att ni lyssnat på min känslomässiga berg och dalbana den senaste tiden!! Ni är fantastiska!!

Ultraljudskontroll

Tack för alla tipsen om mina Pergotabletter!!

Idag är det dags för det där extra ultraljudet, för att se om hjärtat fortfarande slår och om h*n har växt. Så himla nervös, känns som jag ska få en dom..... Känner mig fortfarande orolig över att jag inte har så kraftiga symtom. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra men man blir så jäkla nojjig....ni vet hur det är...

Hoppas ni alla haft en underbar Påskhelg!! Vi har tillbringat helgen i ett sommarvarmt New York, och fått tankarna på annat. Sett Empire state building, frihetsgudinnan, Central Park,Bloomingdales, Times Square och mycket mer. Ätit gott och haft det underbart.

Restless legs

Har upplevt att jag har fått "restless legs" Det har blivit extremt jobbigt nu när jag blivit gravid. Framför allt kommer det på kvällarna när jag ska somna. Det liksom kryper i underbenen och jag måste verkligen hålla på att röra dom, får panik annars. Gräsligt obehaglig känsla..... Detta gör att jag får svårt att sova. Någon som drabbats av samma symtom? Har hört att det kan vara ett tecken på järnbrist och calciumbrist??

Hur hade ni gjort?

Ska strax förbi sjukhuset och hämta upp ett recept på Progesterontabletter. Läkaren ringde igår och ville jag skulle äta dessa i fyra veckor till (om nu allt går vägen).

Hur hade ni gjort? Nu litar jag fullt till dessa doktorer och har hört från andra här i USA att de är mycket professionella, men ska jag ta kontakt med min klinik hemma i Sverige först? De kanske är av en helt annan åsikt.....och hur gör jag då? Vet inte riktigt vilka jag ska lyssna på.

Långt inlägg

Först ett stooooort tack för era varma kommentarer!! Ni är min stora stöttning!!

Var ska jag börja?

I morse upptäckte jag blod, det värsta som kan hända!! Blev panikslagen och naturligtvis otroligt besviken, men grät inte så många tårar. Ringde min man och bad honom avkoka tiden vi hade idag till sjukhuset, då vi skulle få graviditeten bekräftad. Vad skulle vi där och göra? Men han övertalade mig och nästan drog mig till sjukhuset.

Väl där fick vi fylla i en hög med papper och jag ficka ta ett graviditetstest.... Sköterskan kom sedan ut och sa att det var positivt och vi fick gå hem. Kände att jag var tvungen att säga det som hänt under morgonen och sköterskan ordnade en tid omgående till en av doktorerna. När jag satt i ultraljudsrummet for många tankar igenom mitt huvud, men jag var konstigt nog ganska lugn. Satt mest och funderade på vad allt hette på engelska och hur skulle jag förklara allt jag gjort i Sverige?? De har jubinte samma system här och jag är ju inte så bekant med alla termer.

Doktorn kom i alla fall in och presenterade sig, och på något sätt lyckades jag förklara allt och vad som hänt under morgonen. Upp med benen i vädret, och in med spatlar. Hon kunde inte se någon pågående blödning, men jag hade en skör slemhinna, troligtvis av Progesteronet. Sen blev det dags för ultraljudet och jag tog ett djupt andetag och förberedde mig att höra att livmodern var full med blod. Istället hittade hon ett litet pickande hjärta..... Herregud, den lilla rackarn lever!! Skrämma sin stackars mor på det sättet.....

Hon tittade runt och allt såg normalt ut och hjärtslagen normala. Däremot var min hö äggstock fortfarande kraftigt förstorad efter stimuleringen.

Det kan fortfarande vara början till ett missfall, eftersom jag också har förlorat en del av symtomen. Men läkaren kunde inte ge något svar än, därför ska jag in på ytterligare ett ultraljud om en vecka för att se om den har växt och om hjärtat forfarande slår. Så...nu är det bara att vänta och se...och hoppas!!

Fick även ta en hel hög med blodprover och blev medskickat en massa vitaminer. Hon blev lite förvånad att man inte ger Progesteron fram till v 10, det brukade dom gör....och....i tablettform...... Hon pratade om att hon ev skulle skriva ut fler till mig, men ville få svar på blodproverna först och de kommer imorgon. Hoppas, hoppas, hoppas nu att de ser bra ut!!
Och hoppas, hoppas, hoppas den lille hänger kvar där inne och att allt ser bra ut nästa vecka på ultraljudet.

Har ni en eller annan tumme över, så håll dem gärna!!

Helt fantastiskt hur jag blev omhändetagen av den amerikanska sjukvården!! Fick inte bara svaret...du får vänta och se på Ultraljudet om några veckor.... De tog mig på allvar och lyssnade på vad jag sa. Förstod min rädsla och bemötte den på ett mycket professionellt sätt!!

Ännu ett avslut

Vet inte vad jag ska skriva...blöder och har ont, så vårt andra missfall är på gång....

Just nu orkar jag inte skriva mer, känner mig bara så tom...

Läkartid

Vi ska ju på ultraljud här i USA om ca 1,5 vecka. Men läkaren ringde idag och ville att vi först skulle komma in och bekräfta att jag är gravid innan ultraljudet gjordes. Vet inte hur rutinerna kring detta är här, om det är med blodprov, urintest eller vaginal undersökning.....eller alla tre ;)
Ska redan få komma dit imorgon kl 14, så det känns faktiskt jättbra, och otroligt nervöst!

Är hur svullen som helst idag om magen med lite molande (började under f.m) och den låter och kurrar hela tiden. Illamåendet vet jag inte om det beror på att jag önskar fram det eller om det är "verklighet". Brösten har jag inte så ont i och det är väl det som bekymrar mig mest, eftersom det var det som försvann först förra gången.....

Förlåt att jag är så nojjig, men jag måste få skriva av mig någonstans....

Borta med vinden!!

......alla symtom som bortblåsta.......
Inga känningar i brösten, inget illamående, ingen molvärk....känner mig inte gravid längre....

This sucks!!!

Smått och gott

Jag är en kaffedrickare och dricker några koppar om dagen, men sedan jag blev gravid (känns fortfarande konstigt att skriva det), så har jag inte druckit en kopp.....av den enkla anledningen att jag fått total avsmak för det. Det hade varit otänkbart förut eftersom jag tillslut skulle få sån rejäl huvudvärk sominte släppte föränn jag tog den där koppen, men nu har det gått hur bra som helst.

För tillfället bor vi i USA och det är en utmaning i sig. Har ju en gräslig halsbränna och min läkare tyckte jag skulle ta novalucid för den. Hmmm....lättare sagt än gjort, när man inte har någon synonym, men nu tror jag att jag hittat något som ska lindra halsbränna (heartburn, som jag förstått att det heter). Man får vara lite som en detektiv, och tacka Google förståss....

Var i kontakt med Calanderska och jag ska göra första ultraljudet veckan efter påsk (blir ju här i USA) och jag önskar av hela mitt hjärta att allt ser bra ut!!

Sov dåligt inatt och tänker mycket. Jag kanske verkar otacksam, men jag kan inte glädjas fullt ut än. Minnet av förra missfallet dyker hela tiden upp och jag är så hemskt rädd och orolig för att detta ska sluta på samma sätt. Ibland blir jag nästan galen av att gå och tänka på det. Men jag har lovat mig själv att OM allt ser bra ut på UL och vi ser ett hjärta slå, så ska jag njuta och släppa mina rädslor....men innan dess förmår jag mig inte att göra det.

I vilket fall....dagliga uppdateringen av symtom är halsbränna, trötthet, illamående till och från, lite ömma bröst, mer flytningar och så känns det lite lustigt i den lilla "gravidmagen". Molar lite ibland, svullen, men mest känns det som att det drar, ilar och spänner (det är det bästa jag kan beskriva det).