Våga se framåt?

Jag lovar att jag var rejält nervös inför ultraljudet idag....rejält!! Det första jag tittade efter var något som rörde sig...och...där var det, hjärtat slog fortfarande (vi fick även höra hjärtslagen)!! Enligt mannen sa de att det slog med 141 slag (jag slutade lyssna för en stund) och den lille hade också växt lite. Allt såg fullt normalt ut enligt läkaren och han gratulerade till graviditeten. Nästa ultraljud är om precis två veckor!

Jag har sedan vi fick veta att vi var gravida haft svårt att glädja mig och jag har liksom inte känt mig gravid. Tror att det är lite av en försvarsmekanism hos mig, att inte fästa mig för mycket vid tanken att vara gravid. Har trott att det ändå kommer gå åt skogen....det har det ju gjort under flera års tid. Flera år av misslyckande och besvikelser sätter sina djupa spår. Men jag har lovat mig själv att tillåta att njuta nu, att verkligen försöka ta in det här och våga tänka framåt. Fast att köpa någon bebisgrej är jag inte riktigt redo för än.....små steg i taget....

Tack för att ni lyssnat på min känslomässiga berg och dalbana den senaste tiden!! Ni är fantastiska!!