Långt inlägg

Först ett stooooort tack för era varma kommentarer!! Ni är min stora stöttning!!

Var ska jag börja?

I morse upptäckte jag blod, det värsta som kan hända!! Blev panikslagen och naturligtvis otroligt besviken, men grät inte så många tårar. Ringde min man och bad honom avkoka tiden vi hade idag till sjukhuset, då vi skulle få graviditeten bekräftad. Vad skulle vi där och göra? Men han övertalade mig och nästan drog mig till sjukhuset.

Väl där fick vi fylla i en hög med papper och jag ficka ta ett graviditetstest.... Sköterskan kom sedan ut och sa att det var positivt och vi fick gå hem. Kände att jag var tvungen att säga det som hänt under morgonen och sköterskan ordnade en tid omgående till en av doktorerna. När jag satt i ultraljudsrummet for många tankar igenom mitt huvud, men jag var konstigt nog ganska lugn. Satt mest och funderade på vad allt hette på engelska och hur skulle jag förklara allt jag gjort i Sverige?? De har jubinte samma system här och jag är ju inte så bekant med alla termer.

Doktorn kom i alla fall in och presenterade sig, och på något sätt lyckades jag förklara allt och vad som hänt under morgonen. Upp med benen i vädret, och in med spatlar. Hon kunde inte se någon pågående blödning, men jag hade en skör slemhinna, troligtvis av Progesteronet. Sen blev det dags för ultraljudet och jag tog ett djupt andetag och förberedde mig att höra att livmodern var full med blod. Istället hittade hon ett litet pickande hjärta..... Herregud, den lilla rackarn lever!! Skrämma sin stackars mor på det sättet.....

Hon tittade runt och allt såg normalt ut och hjärtslagen normala. Däremot var min hö äggstock fortfarande kraftigt förstorad efter stimuleringen.

Det kan fortfarande vara början till ett missfall, eftersom jag också har förlorat en del av symtomen. Men läkaren kunde inte ge något svar än, därför ska jag in på ytterligare ett ultraljud om en vecka för att se om den har växt och om hjärtat forfarande slår. Så...nu är det bara att vänta och se...och hoppas!!

Fick även ta en hel hög med blodprover och blev medskickat en massa vitaminer. Hon blev lite förvånad att man inte ger Progesteron fram till v 10, det brukade dom gör....och....i tablettform...... Hon pratade om att hon ev skulle skriva ut fler till mig, men ville få svar på blodproverna först och de kommer imorgon. Hoppas, hoppas, hoppas nu att de ser bra ut!!
Och hoppas, hoppas, hoppas den lille hänger kvar där inne och att allt ser bra ut nästa vecka på ultraljudet.

Har ni en eller annan tumme över, så håll dem gärna!!

Helt fantastiskt hur jag blev omhändetagen av den amerikanska sjukvården!! Fick inte bara svaret...du får vänta och se på Ultraljudet om några veckor.... De tog mig på allvar och lyssnade på vad jag sa. Förstod min rädsla och bemötte den på ett mycket professionellt sätt!!