Tröttheten

Totalt utslagen idag...så trött, så trött.... Orkar och känner inte för att göra någonting nu för tiden.

Har inte haft några mer bruna flytningar sedan i lördags kväll, så jag har inte heller brytt mig om att ringa läkaren. Ska ju träffa honom på fredag igen, och händer inget innan dess så väntar jag. Är såklart orolig inför ultraljudet och det första jag kommer titta efter är tecken på liv och rörelse. Man är ju extra nervös denna gång bara för de där sablans flytningarna...

Har tänkt mycket de här sista dagarna på att allt är så skört, att man aldrig riktigt kan slappna av. Jag tänker på det som hände Längtan och hennes man, som fick ta bort sin älskade Dutt. Hur kan livet vara så orättvist? Får inte vi kämpa nog, med att lyckas bli gravida?

Fortsätter idag

Bruna flytningarna har fortsatt idag, lite ljusare i färgen och lite mer i mängd. Har bestämt mig för att ringa imorgon och prata med dom (om inte annat för att lugna mig lite). Vet att det är vanligt med småblödningar och bruna flytningar under en graviditet, men det gör mig ändå rädd....det var ju precis så här som mitt förra missfall började. Jag vet att jag ska försöka att inte tänka på det, och tro mig jag försöker...men det är inte så lätt att bara ignorera det heller. Inte när man har varit med om det förut! Men jag hoppas så klart på det bästa och att vårt lilla gullefjun där inne mår bra och är lyckligt ovetande.

Grattis

Ett stort grattis till hjärtats längtan, som plussade idag...på sin födelsedag!! Vilken fin present.

Inlägg som försvann??

Vet inte riktigt vad som hände med blogger det sista dygnet. Har varken kunnat skriva eller läsa något, sen har mina två senaste inlägg försvunnit.....

I vilket fall...får väl ta om det igen....
Igår fick jag en mörkbrun flytning, så jävla självklart när man börjar få ett hopp om att detta kan lyckas. Är det ödet som straffar mig när jag tänker så?? Försökte att inte få panik, utan tänka klart. I måndags, i samband med ultraljudet, tog de även ett cellprov och jag blödde en del efter detta. Slutade ganska snart, men så kom det här mörka igår. Försöker intala mig själv att detta beror på provtagningen, för jag har inte ont (förutom dragning ut i ljumskarna) och idag har det inte kommit något mer....än....
Tänkte jag skulle ringt läkaren, men jag avvaktar över helgen. De har ju journummer om något skulle hända.

Orättvisa

Mina tankar är idag hos en fin bloggtjej. Det värsta tänkbara har hänt och det finns inga ord för att beskriva den orättvisa.
Är så hemskt ledsen för er skull och sänder er massor med styrkekramar!!

Pustar ut

PUST!!!
Allt så bra ut på ultraljudet och hjärtat slog som det skulle, fick även se att den lille parveln rörde på sig. Blev framflyttad också till 9 + 2.
Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta mirakel!! Herregud, vi som har kämpat i flera år och inte ens fått ett plus på stickan. Men det är "värt" (önskar naturligtvis att vi hade sluppit gått igenom något av detta) alla stunder av tårar, besvikelser, hormonbehandlingar, provtagningar, undersökningar, IVF, avundsjuka och bitterhet....när man får se ett hjärta ticka och det lilla pyret röra på sig.

Nästa fredag blir det ultraljud igen....
En fantastisk läkare jag har, en typisk amerikan som pratar och pratar och pratar....och är genomtrevlig!! Han frågade mig mycket om Sverige och berättade att han tyckte mycket om Max von Sydow... Han printade ut fakta om honom och visade mig, så nu vet jag att von Sydow är uppvuxen i Lund :)

Tyvärr har jag inga bilder att visa, då vår kamera är puts väck....får försöka skaffa oss en ny a.s.a.p....

Kramp

Var och handlade idag, och efter 15 minuter började jag känna illamående och lite värk i hö ljumske\sida. Tog mig till kassan, men väl i bilen kände jag att det bara blev värre, och värken gick över i smärtor och kramp. Lyckas köra hem (5 min), ta mig från bilen och in till badrummet där jag hamnade i en hög på golvet, illamående, svimfärdig och kramper.

Men efter någon minuts kvidande på badrumsgolvet går det över. Det har gått några timmar nu och jag känner lite ömhet, som jag sträckt mig och lite ilningar på hö sida. Min undran vad detta nu var?! Jag har tyvärr varit ganska stillsam i veckan pga illamående och enorm trötthet, och jobbar man inte så blir det lätt soffan... Kan det vara så att jag idag gjorde, typ en sträckning av ligamenten (eftersom ag inte rört mig så mycket under veckan)?
Till saken hör också att på VUL för ca två veckor sedan såg de att min hö äggstock fortfarande är ganska förstorad (pga hormonstimuleringen)....kan det vara den som spökar?!

Nu ska jag ju till läkaren på måndag, så jag kommer passa på att fråga om vad han tror. Ber bara till Gud (som jag egentligen inte tror på) att allt är bra!

Projekt i helgen blir att börja med kortare promenader, nu får det vara slut på stillasittandet....

Gravid i USA

Först en fråga: om jag ändrar ställning hastigt eller reser mig upp upp lite snabbt får jag som kramp i båda sidorna, ut mot ljumskarna (går över efter några sekunder). Någon som känner igen det? kan det vara ligamenten som protesterar, att man är för snabb i sina rörelser?

Läser en del på nätet om att vara gravid i USA, och tydligen (om jag förstått rätt) så går man inte till någon barnmorska här för inskrivning. Jag har dock kontakt med läkare och ska träffa en nu på måndag igen, så det går ingen nöd på mig, de har stenkoll på mig... Dessutom är en bra försäkring ett BIG måste, annars blir man ruinerad. Vår försäkring tillåter oss att ta alla prover och göra alla undersökningar vi vill under graviditeten och det känns ju betryggande.

P.S "USA-Anna" jag kommer kommer nog bombadera din mejl med lite frågor, för jag märker att de dyker upp nu ;)

Ha det så gott, mina underbara bloggsystrar!!

Oro och längtan

Jag har inte lagt upp någon babyticker än. Är ganska skrockfull av mig och vill först göra ultraljudet nästa måndag och se så allt är bra innan.

Mår illa hela dagarna, men kräks inte...vilket jag antar är bra...typ... Fortfarande halsbränna, trött som en gnu, svullen om magen och en del molvärk (vissa dagar mer, andra dagar nästan inget). Brösten..de är inte så ömma, och har inte varit på ett par veckor, vad nu det betyder.

Läntar tills måndag och ultraljudet, längtar till v 12 då man kan känna sig lite mer säker och lääängtar tills jag (förhoppningsvis)får hålla min nyfödda bebis i mina armar.

Hatar all denna oro!!!

Hjälp mig förstå

Ibland läser man artiklar om kvinnor som helt plötsligt får rejält ont i magen och åker in akut till sjukhus. Väl där får de veta att..hoppsan...de är gravida och ska föda...typ nu!!
Jag har aldrig förstått detta! Hur kan man gå 9 månader utan att känna att man är gravid. Ok, vissa kan tydligen få en liknande mensblödning under graviditeten, ok, man kanske är storväxt så man inte märker att magen växer, ok, alla mår inte dåligt.....MEN känner man inte att barnet rör på sig, eller sparkar? Jag har lite svårt att förstå att man inte känner något! Kanske det är jag som är trångsynt?

Jag dömer ingen, vill bara försöka förstå.